Skattehöjning alternativet till uppsägningar!

Bollnäspartiets Maud Östlund bekymrar sig i en insändare över Folkpartiets förslag att socialnämnden ska varsla om uppsägning av medarbetare. Ingen kan tvinga Bollnäspartiet att ta ansvar för obekväma beslut, lika lite som partiet har visat var pengarna ska tas när man vill ge socialnämnden större anslag. När det kommer till kritan kan socialnämnden inte genomföra de besparingar som är nödvändiga utan att säga upp anställda.

Vi har tidigare pekat på att kostnaderna för hemtjänst och särskilt boende ligger högt i Bollnäs jämfört med andra kommuner. Kostnaderna för särskilt boende är mer än en och en halv gång högre i Bollnäs än i genomsnitt i Sveriges kommuner.

I förvaltningens förslag till beslut ingår att personal ska sägas upp, bland annat genom avskaffande av bemanningsenheten. Enligt arbetsrätten måste en arbetsgivare som tänker säga upp fem eller fler vid samma tillfälle eller 20 eller fler under en tremånadersperiod först varsla Arbetsförmedlingen om detta. Vårt förslag, att varsla om uppsägning av upp till 80 anställda, ger utrymme att genomföra besparingar på upp till 40 miljoner kronor.

Hur många och vilka som kommer att beröras måste fastställas inom socialförvaltningen och i förhandlingar med de fackliga organisationerna. Men om alla politiker är för fega att ta i ordet uppsägning är alternativet fortsatta underskott och ytterligare skattehöjningar. Det är inte att värna om kärnverksamheterna i kommunen!

Saga Astner, vice ordförande i socialnämnden, FP

Peter Nordebo, vice ordförande i kommunstyrelsen, FP

Bandyhall kan klimatsäkra barn- och ungdomsverksamhet

Frågan om en bandyhall i Bollnäs har varit aktuell i många år, egentligen ända sedan det byggdes en hall i Edsbyn. Diskussionen har väckt starka känslor, både bland dem som förespråkar ett bygge och bland dem som är emot.

Vi vill reda ut några trådar för att visa hur vi resonerar kring frågeställningen.

För det första är detta en investering. Och precis som i familjen tar inte en kommun kostnaden för investeringar hur samma plånbok som de löpande kostnaderna. Familjen som köper en bostad fördelar kostnaden över många år, och det är räntor och amorteringar/underhåll som får vägas mot matkontot. På samma sätt kan investeringen i en skola eller bandyhall inte ställas direkt mot kostnader för äldreomsorg eller förskola. Det är kostnaden för kapital (internränta, avskrivningar), underhåll och drift som ska ställas mot andra kostnader i den kommunala budgeten. När anbuden har utvärderats får den årliga kostnaden värderas mot de fördelar som finns.

Det finns ett värde i att ha ett elitlag i Bollnäs kommun. Det sätter Bollnäs på kartan. Men det är svårt att sätta ett ekonomiskt belopp på.

Elitlaget påverkar med sina framgångar barn och unga att ägna sig åt bandy på fritiden. Barn- och ungdomsverksamhet är viktig för växande och fostran. Under hösten 2013 hade BGIF 290 sammankomster med aktivitetsbidrag för barn och unga upp till 20 år. Det är betydligt färre än ridklubben och fler än scoutkåren. Men de är alla viktiga fritidsaktiviteter.

Att klimatsäkra bandyns barn- och ungdomsverksamhet är för oss ett grundläggande skäl att överväga en investering i en bandyhall. Klimatförändringar kommer att göra det mer och mer osäkert att genomföra utomhusaktiviteter vintertid. En hall skulle möjliggöra stabila tränings- och tävlingsmöjligheter för bandyn och ge utökade möjligheter för andra issporter.

Men det får ju inte kosta hur mycket som helst. I flerårsbudgeten ligger 80 miljoner kronor som en tänkt investering i en bandyhall på Sävstaås. Med 3,2 % ränta och 33 års avskrivning innebär det en kapitalkostnad på fem miljoner kronor per år. Drift och underhåll ger ytterligare uppemot två miljoner kronor i merkostnad jämfört med idag.

En hall på Bro 4:4 bygger på ett kommunalt driftsbidrag på 15 miljoner kronor per år (Hammar Locums utredning). En sådan satsning blir alltså dubbelt så dyr för skattebetalarna.

Ryms det vinnande anbudet för en bandyhall på Sävstaås inom budgetens ram är vi beredda att rösta för ett bygge, för barn- och ungdomsverksamhetens skull och för det oklara marknadsvärde som ligger i att ha ett elitlag i kommunen.

Men där går smärtgränsen…

Peter Nordebo och Ingrid Hammarberg, Folkpartiet

Småskuttarna kan rädda Bollnäs!

Sötebrödsdagarna med omfattande tillverkningsindustri och stinna efterkrigsdagar är förbi. Då hade vi världens största tillväxt. Då byggde vi miljonprogram och “folkhemmet”. Idag har vi en annan situation. Exporten är fortfarande vår viktigaste inkomstkälla, om dock tillfälligt (får vi hoppas) något naggad i kanten av lågkonjunktur. Vi exporterar fortfarande mest varor, men tjänster är den del som växer. Det är nu omställningen till en högre andel tjänste- och serviceindustri är under görning, och det gäller för Bollnäs att hitta sin nya plats.

Vi behöver bättre verktyg för styrning

Det har för mig blivit allt tydligare att politikens verktyg för att styra kommunens verksamheter inte räcker till. Försöken att komma åt de stora underskotten inom barn- och utbildningsförvaltningen är ett bra exempel. År efter år har skolan gjort av med många miljoner kronor mer än vad som anslagits i budgeten. Elevkullarna har minskat år från år, vilket enkelt kunnat förutses. Men besparingsåtgärderna har kommit för sent och varit otillräckliga.

Kommunstyrelsen har krävt att barn- och utbildningsnämnden ska upprätta planer för att uppnå en budget i balans. Barn- och utbildningsnämnden har krävt åtgärdsprogram av sin förvaltning och fattat beslut om neddragningar. Men när besluten inte genomförs och besparingarna uteblir faller ansvaret på politiken.

Nu är också socialnämnden och dess förvaltning inne i samma spiral av underskott och beslut om besparingar som inte leder till avsett resultat.

Vi behöver införa ett system som har tydligare kontroll- och åtgärdsprogram när en verksamhet går utanför sitt budgetutrymme. Dagens modell innehåller en mall för hur en förvaltning/nämnd, som gjort av med mindre pengar än budgeterat, efter förhandling får ta med hela eller delar av sitt överskott.  Den som gjort av med mer pengar än som fanns i budgeten ska betala igen överdraget kommande år. Det är ett för trubbigt verktyg, som kommer in för sent i processen när det redan blivit budgetavvikelser i bokslutet. Dessutom har det inte tillämpats av kommunfullmäktige de senaste åren.

Vi behöver en modell där varje verksamhet som har en egen ekonomisk redovisning tvingas rapportera avvikelser månaden efter att de uppstått, på ett sådant sätt att avvikelserna aggregeras och når ända upp till förvaltningsledning och politik på nämndsnivå och redovisas till kommunstyrelsen. Bara då kan kommunstyrelsen faktiskt fullgöra sitt uppsiktsansvar enligt kommunallagen.

Vi behöver även diskutera fram ett system för sanktioner i de fall en chef avstår från att rapportera och genomföra åtgärder för att återföra verksamheten, så att den stämmer överens med det budgeterade utrymmet.

Vi måste etablera en kultur som tydligt visar att det inte finns mer pengar än de som anslagits i budgeten!

I det syftet kommer Folkpartiet idag att lämna en motion till kommunfullmäktige för att åstadkomma förändringar av den kommunala styrningen!

Peter Nordebo, FP, kommunstyrelsens förste vice ordförande

Många skäl till framtidstro i Bollnäs

Det finns många tecken som ger framtidstro för Bollnäs. Antalet nystartade företag fortsätter att öka. Många företag växer. Handeln nysatsar i centrum,  Bollnäs söder och Bollnäs norr. De kommunala projekten Aktivitetscentrum och Ungdomsplattformen för att inkludera fler på arbetsmarknaden har kommit igång. Lokala företag nysatsar och expanderar både i Arbrå-Vallsta och Kilafors.

Humlan kan flyga eftersom hon inte lyssnar på dem som säger att det är omöjligt!

Därför känns det trist att vi i planer, prognoser och framskrivningar ständigt får oss skrivet på näsan att all utveckling i länet ska ske utefter kusten. Det är inte sant och vi kommer att motbevisa det. Men om det ständiga upprepandet ligger till grund för den strategiska planeringen skapar det framtida hinder och begränsningar som är onödiga. Om detta har jag skrivit förut här på bloggen.

Jag känner inte igen från mitt parti, eller från tvärpolitiska sammanhang i vårt län, att det finns en rivalitet och missunnsamhet kommunerna emellan. Jag tror att vi är ganska överens om att när tidvattnet stiger lyfts alla båtarna i hamnen. Positiv utveckling i Gävle är bra för Ljusdal, etableringar i Hudiksvall spiller av sig på Söderhamn, investeringar i Bollnäs är till fördel för Ovanåker.

Det ständiga upprepandet av att framtiden kommer att slå mot inlandskommunerna tycks snarare komma från tjänstemän och framtidsforskare.

Det är sant att vi står inför en stor utmaning i vårt län. Befolkningsutvecklingen i landet visar att vi kommer att få allt fler äldre, samtidigt som ungdomskullarna minskar. Försörjningsbördan blir tyngre på de yrkesverksamma de närmaste decennierna, så långt vi kan överblicka.

När samtidigt många unga flyttar från landsorten till storstadsregionerna blir obalansen ännu större hos oss. Inflyttning från andra länder kan förbättra vår försörjning av arbetskraft, men vi behöver också hitta bättre modeller för omfördelning, så att villkoren blir någorlunda likartade för regioner och kommuner.

Vi formar vår egen framtid, genom kloka beslut och samverkan. En förutsättning är entreprenörer och företagare med engagemang och framtidstro, som ser möjligheter. Framtiden går alltså att påverka, om vi vet vart vi vill. Att planera utifrån var vi tror att vi hamnar kommer att leda oss fel!

Peter Nordebo, FP

Om framtiden vet vi mycket lite

Det enda vi med säkerhet vet om framtiden är att vi inte kan förutsäga eller föreställa oss den. Ändå försöker vi titta i kristallkulan – men det gäller att göra det med eftertanke…

Det är lockande och ofta hoppingivande att försöka föreställa sig framtiden. Och ibland är det nödvändigt att vi åtminstone har en bild om vad vi vill i framtiden när vi ska fatta beslut som påverkar den. I politiken är det ibland så att beslut som vi fattar kan ha betydelse för nästa generation och kanske generationen efter den.

Det handlar om stora investeringar i infrastruktur och fastigheter, som vi kan förvänta oss blir kvar och brukas i decennier, kanske sekel framöver.

Ändå reagerar jag mycket starkt när man försöker göra förment vetenskapliga prognoser baserade på dagens situation och mot bakgrund av historien. De måste med nödvändighet bli mycket osäkra över tid.

Jag har nyligen kommit i kontakt med en sådan prognos, framtagen inom ett lösligt samarbete som kallas Östra Mellansverige. Sju län i samverkan, där vårt representeras av Region Gävleborg. Prognosen har tagits fram för att ge underlag för något man kallar ”den nya ekonomiska geografin”, och som utvalda politiker och tjänstemän ska utbildas i under ett seminarium i Uppsala.

Den bygger på ”framskrivningar av befolkning och sysselsättning i östra Mellansverige” fram till år 2050. Det finns naturligtvis en underbyggd vetenskaplig metod bakom de scenarier över hur tätorter och kommuner kommer att utvecklas, men prognosen är med nödvändighet mycket osäker.

Det är så mycket som kommer att påverka utvecklingen som vi inte kan förutse. Det skriver också prognosmakarna själva: ”Med ett perspektiv på 20–40 år är prognoser inte menings­fulla, bland annat eftersom viktiga omvärldsförutsättningar kan förändras avsevärt under så lång tid. Detta är ett avgörande skäl till att framskrivningar och scenarier är vanligare vid långsiktiga bedömningar av samhällsutvecklingen.”

Ändå anser författarna att dessa framskrivningar ska ligga till grund för samhällsplaneringen. Det är som att tro att vi skulle ha kunnat förutse och planera dagens samhälle på grundval av en framskrivning från 1973…

Det är bra med underlag om i vilken riktning vi tycks vara på väg, för att fatta rätt beslut idag. Men det stora misstaget är att utnämna detta till ”den nya ekonomiska geografin”. Då låter vi besluten utformas av det vi tror kommer att bli framtiden, istället för att fatta beslut med syfte att förändra framtiden i den riktning vi vill. Det är som att köra bil med blicken i backspegeln istället för genom vindrutan!

För det enda vi kan veta riktigt säkert om framtiden är att vi inte kan förutse den…

Peter Nordebo, FP

Vad gör Landstinget för dem som söker mest vård?

En procent av invånarna i Landstinget Gävleborg står för 37 procent av slutenvårdskostnaderna (643 miljoner kronor år 2011) och 38 procent av vårddygnen. Det är angeläget att tidigt identifiera patienter som har eller riskerar hög vårdkonsumtion, vare sig det är på sjukhuset eller i primärvården. Då kan man erbjuda dem rådgivning, optimal behandling, rehabilitering eller om det är något annat de behöver, för att på ett bättre sätt förstå och kunna hjälpa dem. Ett system som tidigt identifierar de här patienterna skulle öka vårdkvaliteten. Eftersom återinläggningar efter sjukhusvård är en viktig orsak till ökade kostnader skulle ett minskat antal återinläggningar kunna minska kostnaderna. Då kan mera resurser i stället satsas på andra sjukvårdsinsatser. Det är bakgrunden till en interpellation från oppositionsrådet Carina Östansjö (FP). Vid landstingets sammanträde i november ställde hon frågor om den här gruppen patienter och vilket arbetssätt sjukvården har för att tidigt identifiera och hjälpa dem.

Studier i andra landsting har visat att det är möjligt att i ett tidigt skede med grundläggande och lättillgänglig information identifiera patienter med förhöjd risk för oplanerade återinläggningar. Att tidigt identifiera dessa patienter är avgörande för att kunna rikta särskilda insatser mot dem. Det ökar patientnyttan genom att minska vårdkonsumtionen, vilket också bidrar till att de totala vårdkostnaderna minskar.

Av svaret på interpellationen framgick att Landstinget Gävleborg nu inför en förstärkt utskrivningsprocess vid sjukhusen. Där identifieras så kallade fokuspatienter i riskzonen för återinläggning. Vid utskrivningen får de fullödig information inklusive en korrekt läkemedelslista. Informationen överförs snabbt till primärvården, som sen gör en uppföljning inom 72 timmar efter utskrivningen. Data hittills visar på en klar minskning av återinskrivningarna.

Om nu kunskapen är god och fungerande arbetssätt finns för de på sjukhuset inlagda patienterna, så är kunskapen direkt dålig om förhållandena i primärvården. Vi vet, att en mindre grupp patienter – inte endast äldre utan också barnfamiljer och medelålders personer – är mångbesökare (högkonsumenter) på hälsocentralerna. I Halland gjorde man under förra året en omfattande kartläggning av den här patientgruppen. Syftet var att hitta arbetssätt för att erbjuda patienterna ett så gott omhändertagande som möjligt. Förutom att ta patienternas medicinska problem på allvar så tar man sig också tid att penetrera eventuell social och psykiatrisk problematik, som ofta kan vara nog så komplex. Förhållandena i Halland behöver inte vara identiska med dem hos oss – olika organisation av hälso- och sjukvården i olika landsting kan göra skillnad. Men det känns angeläget att också Landstinget Gävleborg uppmärksammar situationen för primärvårdens högkonsumenter av sjukvård!

Frekventa besökare på sjukhusens akutmottagningar är en grupp patienter som också är mindre väl omhändertagen för närvarande. Också där kan ett mera strukturerat omhändertagande vara motiverat. En modell skulle kunna vara med bedömning av team som inte bara fokuserar på medicinska symtom utan också beaktar de sociala och psykiatriska förutsättningarna. Inte minst äldre och sköra personer kan må dåligt i en akutmottagningsmiljö med dessutom ofta alldeles för lång väntetid, vilket nyligen framförts av ett antal deltagare i ett projekt vid Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU).

Jag hoppas att landstingsledningen har tagit till sig av Carina Östansjös (FP) interpellation, så att dessa problemområden får större uppmärksamhet i landstinget!
/Leif Jonsson, FP Arbrå

Bra förslag till stöd för skuldsatta!

Tidigare socialförsäkringsministern, S, och generaldirektören Anna Hedborg har överlämnat utredningen ”Överskuldsättning i kreditsamhället?” till konsumentminister Birgitta Ohlsson, FP.

Den innehåller ett bra förslag om en bortre gräns för indrivning mot skuldsatta! Från Gävleborgsbänken på Folkpartiets landsmöte för två veckor sedan drev Per-Åke Fredriksson, Gävle, och jag frågan om initiativ för att hjälpa människor med svåra skuldbördor, med anledning av en motion som Per-Åke med flera lämnat in.

Flera tiotusentals människor hamnar varje år hos Kronofogden, bara för att de förletts att ta sms-lån. Det finns ingen formell gräns för hur hög ränta sms-låneföretagen får ta ut – och staten står genom Kronofogden beredd att förfölja människor in i döden för att driva in skulden om låntagaren inte betalar. Den låneverksamheten gränsar till ocker, och låneföretagen löper liten risk att inte få igen sina pengar. Det är bra att det öppnas en nödutgång åtminstone 15 år senare, för den som på det viset eller annat sätt hamnat i en skuldfälla som är omöjlig att komma ur!

”Det är slående att det inte är personer med stora lån som har överskuldsättningsproblem, utan personer med mindre lån. De med stora lån har ofta goda förutsättningar, som höga inkomster, för att klara av sin lånesituation”, sa Anna Hedborg när hon lämnade över utredningen.
”De överskuldsatta är en utsatt grupp med lägre inkomster, högre förekomst av arbetslöshet och sjukdom, färre som äger sitt eget boende och fler ensamstående än befolkningen i övrigt. Många har dessutom barn. Den nya statistiken visar på behovet av en strategi mot överskuldsättning som både tar sikte på att minska risken för personer att bli överskuldsatta och som hjälper överskuldsatta att bli skuldfria”.

Peter Nordebo, FP Bollnäs