Bättre ordning vid Solrosen

Situationen vid Solrosen tycks inte bli bättre. Många rapporterar om stök och bråk, hot och brott mot uppställda regler.
Solrosen är en kommunal anläggning som kommit till för att barn och unga ska få god fritidsverksamhet och sysselsättning. Det betyder att kommunen har ett övergripande ansvar för att barnen tryggt kan vistas där och ägna sig åt sina fritidsaktiviteter.
I avvaktan på eventuella andra åtgärder måste kommunledningen nu se till att ordningen upprätthålls. Enklast och snabbast är att anlita ordningsvakter som kan se till att få grundläggande ordning på det stök som nu råder. Det kan genomföras snabbt.
Jag är övertygad om att kommunen har avtal för att kunna avropa ordningsvakter. Det kan inte vara en kostnadsfråga. Men det behövs snabba beslut! Det är nu det är sommarlov!
De stora ekonomiska satsningar som kommunen gjort med stöd av bland annat arvsfonden måste kunna nyttjas på ett tryggt sätt av de som investeringen gjorts för – barn och unga från Bollnäs och andra orter inom och utom kommunen.
Peter Nordebo, Liberalerna

Samma rättigheter som alla andra

Robin är 26 år och bor sedan sex år i ett specialbyggt LSS-boende ute i den småländska skogen. Han är ensam med två vårdare dygnet runt. Anhöriga får bara komma på föranmälda besök, högst en timme i veckan. Ibland hålls Robin inlåst i något av rummen i sitt eget hem.
Robins fattiga vardag är den senaste i raden av många rapporter om vidriga missförhållanden på boenden för personer med funktionsnedsättningar. Den här gången i ett reportage i SVT:s Uppdrag Granskning i veckan.
Det verkar inte bättre än att skyddsnätet för dessa människor har alltför stora hål. Kommunen där Robin bor slirar på såväl moral som lagbok. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) frågar inte vid sin LSS-tillsyn om den människa som ska skyddas och lyftas utsätts för våld eller blir inlåst. Motiveringen är att det är olagligt. ”LSS lagstiftningen har ju varken inlåsning eller begränsningsåtgärder i sin lagstiftning, så då, använder vi inte den typen av frågor”, säger en av IVOS chefer. Chefen har helt rätt i att LSS inte är en tvångslagstiftning, tvärtom ska denna lag vara en frihets- och rättighetslagstiftning. Men om kommunen inte bryr sig om sina invånare och den granskande myndigheten inte ställer frågor, hur ska det då någonsin komma till ytan om människor som Robin far illa? Tänk om tullen inte skulle leta aktivt efter gömda olagliga substanser? Polisen inte söka olagliga vapen? Arbetsmiljöinspektörer inte fråga efter olagliga kemikalier? Givetvis skall kommunen särskilt värna sina sköraste invånare, och givetvis ska IVO granska helheten.
Det slutar inte här. När Uppdrag granskning ställer kritiska frågor svarar IVO-chefen att det finns en skillnad på inlåsningar och inlåsningar. ”En dörr som omedelbart öppnas är ju inte, per definition, inte låst”, är svaret. Detta stämmer helt enkelt inte, och det framgår av både grundlagens förarbeten till och av kommentarerna. Det minsta sköra invånare måste kunna förvänta sig är att IVO känner till den lagstiftning de ska säkra.
Det som tillåts hända Robin är obegripligt, det är hjärtskärande, det är olagligt och det gör oss arga. Givetvis ska utsatta människor och deras anhöriga kunna lita på att IVO känner till gällande lagstiftning och även säkrar att den följs.
Robin har samma rätt till ett värdigt liv som alla oss andra. Det är därför som vi i Liberalerna så hårt kämpat för att LSS ska vara en frihetsreform och en rättighetslagstiftning.
Lina Nordquist, socialpolitisk talesperson (L)
Bengt Eliasson, funktionsrättspolitisk talesperson (L)
Barbro Westerholm, folkhälsopolitisk talesperson (L)
Peter, Nordebo, gruppledare (L) Bollnäs

Samhället ska vara tillgängligt för alla

Över hälften (58 procent) av de äldsta använder inte internet för att ta del av offentlig information från kommun och myndigheter. I gruppen 66-75 år är det 21 procent som aldrig använder internet för att ta del av offentlig information.

Att betala räkningar, kontakta myndigheter och köpa biljetter till bio eller teater är exempel på sådant som de flesta i dag gör via internet. Även samhällsservicen sköts allt mer via internet.

Det gör att många äldre, som inte har tillgång till dator eller internet, hamnar utanför. Totalt beräknas i dag att 1,1 miljoner medborgare i Sverige inte har tillgång till internet. Lika många har endast begränsad tillgång. Det brukar kallas ”det digitala utanförskapet”.

När samhället mer och mer styrs av digital informations- och kommunikationsteknik, behöver du ju tillgång till dator/mobiltelefon och internet för att kunna vara fullt delaktig som medborgare.

Den som inte har tillgång till internet får dessutom betala extra för det – det är till exempel dyrare att inte göra sina bankärenden via internet. Om du vill boka en resa kan du via internet få rabatter som inte finns hos resebyrån. I takt med att samhällsservicen slutar med kontantbetalning får den som inte har tillgång till internet även sämre service.

Pseudonymen ”En arg pensionär” beskriver i en insändare i Hela Hälsingland 30/1, som verkligen visar att vårt samhälle måste börja ta ansvar för den digitala kedjan som inte ger medborgarna någon helhetsbild av hur samhället fungerar, och som ofta slutar i ett digitalt utanförskap. Det handlar om allas lika värde och är en demokratifråga.

Om samhället kräver att medborgarna ska hantera ärenden och information digitalt och mellan olika system ska också medborgarna kunna räkna med en motprestation av samhället i form av utbildning och fortbildning i digital kompetens.

I bästa fall kan digitalisering göra arbetet mer samskapande och spara både tid och pengar. Men det kan lika gärna gå åt andra hållet, om inte tekniken används på rätt sätt. Då blir det digitala utanförskapet ännu större och många blir förlorare. Det kräver att man ändrar sina arbetssätt, liksom med de flesta nya tekniker. Det är en mycket längre process än att säga:Varsågod, här finns teknik.

Vi liberaler står upp för demokratin och allas lika värde! Vi kräver att samhället tar sitt ansvar gentemot medborgarna och börjar samverka med varandra! Vi vill att digitaliseringen utgår från tillgänglighet ur medborgarnas utgångspunkt och inte från vad som kan vara praktiskt för myndigheterna!

Liberalerna

Helena Englund

gruppledare regionfullmäktige Gävleborg

Peter Nordebo

gruppledare kommunfullmäktige Bollnäs

Per-Åke Fredriksson

gruppledare kommunfullmäktige Gävle

Säg ja till Kompiskort i Bollnäs!

I en motion till kommunfullmäktige i början av förra året föreslog jag införande av ett Kompiskort i Bollnäs kommun. Nu när motionen behandlas ger kommunledningen fingret till alla med funktionsvariationer och förslår att motionen avslås.
Kompiskortet, som finns i många kommuner i landet, innebär att kommunen i samarbete med föreningar och andra arrangörer erbjuder personer med funktionsnedsättning att gratis ta med sig en kompis på ett evenemang. En väljer själv vem man vill ha med sig, och den personen blir bjuden på inträdet.
Kompiskortet utfärdas av kommunen till den som har en dokumenterad funktionsnedsättning. Arrangören bjuder på en biljett och får lite goodwill, och den som har Kompiskortet får bestämma själv vem hen vill ha med sig.
Det skulle ge positiva effekter för alla inblandade – den som har fått ett Kompiskort kommer iväg på ett evenemang och kan ta med sig den en vill, kommunen slipper betala lön och biljett för en anställd ledsagare, kompisen får gå in gratis och arrangören får sälja en biljett.
I ett yttrande redovisar kommunstyrelsekontoret en rad positiva effekter av att införa ett Kompiskort. Men Socialnämnden vill inte. Partierna i kommunledningen – S, M, BP och MP – vill inte.
Kommunens tillgänglighetsråd är inte ens tillfrågat. Där sitter representanter för Funktionsrätt Bollnäs för att samverka med kommunen, just om sådant som gäller personer med funktionsnedsättningar.
För Liberalerna är det självklart att arbeta för inkludering och ökad delaktighet. Vi kommer att fortsätta att driva kravet på ett Kompiskort, även om majoriteten går emot. Det finns tid att ändra sig till fullmäktiges sammanträde 30 september!
Peter Nordebo, Liberalerna

Återställ LSS!

Liberalerna har varit pådrivande vid flera viktiga reformer för personer med funktionsnedsättning, inte minst när vi som Folkpartiet med Bengt Westerberg som socialminister drev igenom LSS-reformen (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade). Den var ett stort framsteg i arbetet för full delaktighet och jämlikhet för personer med funktionsnedsättningar. Det mest uppmärksammade inslaget i reformen var införandet av rätten till personlig assistans. Tanken var att människor som dagligen är beroende av olika stödinsatser skulle få ett reellt inflytande över sina liv, till exempel över vem som skulle ge hjälp och stöd.
Nu har den sittande regeringen under lång tid urholkat LSS genom allt snålare rättspraxis, och genom att regeringen begärt att Försäkringskassan ska minska antalet timmar med assistans. Personlig assistans är en stor post i statens budget. Den ger också mycket tillbaka. Det viktigaste är att det ger människor möjlighet att leva, inte bara överleva. Vi vill återupprätta LSS och den personliga assistansen till den frihetsreform det en gång var.
Vi noterar med glädje att också Centern i den pågående valrörelsen uppmärksammar LSS och ställer sig bakom krav på att återställa de funktionshindrades rättigheter enligt LSS. Vi ser fram emot att i en blivande alliansregering få ta tag i det arbetet. Men vi känner oro för att samma Centerparti i landstinget/regionen väljer att samverka med de rödgröna partier som verkställt nedskärningarna…
Peter Nordebo, Liberal regionkandidat

Liberalerna står för valfrihet

Liberalismens idé är att varje människa ska ha frihet att själv forma sitt liv utifrån sina drömmar och mål. Det är du som ska bestämma över det som är viktigt för dig, så länge det inte är till skada eller nackdel för någon annan.

Det gäller skola och utbildning, där var och en själv ska kunna välja väg och få stöd utifrån sina förutsättningar. Det gäller inom äldreomsorgen, där det ska finnas olika utförare av hemtjänst och särskilt boende. Det gäller inom vården, där en god och nära primärvård ska vara grunden och var och en ska få välja sin husläkare.

Goda förutsättningar för företagande ger fler jobb och mer välfärd.

Varje människa ska ges förutsättningar att inkluderas i vårt gemensamma samhällsbygge, oavsett etnisk bakgrund, funktionsvariationer, religion eller sexuella läggning.

Jag tror att du delar Liberalernas grundvärderingar om demokrati och valfrihet. I år är det hundra år sedan den tidens liberaler med stöd av socialdemokraterna efter många års kämpande lyckades  förverkliga allmän och lika rösträtt i Sverige. Ett sätt att försvara den liberala demokratin är att välja vår valsedel i höstens val till kommun, region och riksdag!

Peter Nordebo, Liberalerna

Tvingas småflickor bära slöja i Bollnäs förskolor?

Jag har skickat in en fråga till Kristoffer Lindberg, ordförande för barn- och utbildningsnämnden i Bollnäs. Jag räknar med att få svar i kommunfullmäktige 25 juni.

Göteborgs-Posten har rapporterat att sex av tio förskolor i de tre storstäderna kontrollerar småflickors klädsel. Föräldrar har krävt att förskolepersonalen ska se till att deras barn har slöja på sig hela dagen och förskolepersonal har gått med på att aktivt medverka till det.

Förskolan i Sverige är ickekonfessionell. Förskolan och skolan ska vara fri från religiös och ideologisk påverkan. Den ska vara en plats som ger barn möjligheter att växa som individer. Skollagen är tydlig både om jämställdhet och om individens frihet och integritet.

En förskola som medverkar till att övervaka att flickor har slöja på sig ställer sig helt på föräldrarnas sida, och inskränker samtidigt barnens rättigheter. Det innebär att kommunen, genom sin förskola, signalerar till barnet att det är acceptabelt – både att göra skillnad mellan pojkar och flickor och att göra skillnad mellan barn och barn utifrån deras bakgrund.

Kommunen som huvudman måste klargöra för alla förskolor att skollagens bestämmelser om jämställdhet ska tillämpas. Kommunens tillsyn av alla förskolor ska innebära att verksamheten granskas, inte bara utifrån läroplanens mål och den pedagogiska kvaliteten, utan också utifrån bestämmelserna om integration och jämställdhet. All personal i förskola och skola ska ges kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck, och nödvändigt stöd för att kunna hantera frågor om religiöst tvång i förskolan och skolan.

Förekommer det på någon förskola i Bollnäs kommun att personalen medverkar till att tvinga småflickor att bära slöja?

Peter Nordebo, Liberalerna

Stå upp mot hedersförtrycket!

Många människor lever sina liv i Sverige i ofrihet och förtryck. Hederskulturen präglar många grupper och familjer, där både flickor och pojkar, kvinnor och män utsätts för förtryck som tar sig olika former, ibland som våld. Det är ett jämställdhetsproblem att kvinnor fråntas rätten att själva styra sina liv, och att ungdomar utsätts för tvångsäktenskap, ibland barnäktenskap. Barnäktenskap är aldrig acceptabelt i Sverige, oavsett var och under vilken lagstiftning äktenskapet anses ha ingåtts!
Hedersförtrycket är ett kollektivistiskt problem som hindrar individens frihet att själv forma sitt liv! Om det svenska samhället inte visar att det förmår att upprätthålla den svenska lagstiftningen och dess värderingar kommer inte heller hedersförtrycket att kunna förhindras!
I Sverige ska rättsstaten vara människans garant för frihet från våld och förtryck, inte klanen eller familjen. Då måste staten ha kraft och vilja att se till att lagarna följs.
Ett liv fritt från våld och förtryck är en rättighet för alla människor i Sverige!
Man ska ha respekt för alla individer och kulturer, men inte för den kultur som står i vägen för individers självbestämmande och frihet!
Det är nödvändigt att alla som företräder samhället i olika funktioner och på olika plan står upp för att försvara alla människors rätt och frihet att leva sitt liv utan hedersförtryck!
Peter Nordebo, Liberalerna

LSS – en lag under attack!

Liberalerna i Bollnäs arrangerade 23 november ett Café Liberal om hoten mot den personliga assistansen. Huvudtalare var riksdagsledamoten Bengt Eliasson, L.
– I skymundan har den S-ledda regeringen påbörjat en nedrustning av lagen om stöd och service som garanterar personlig assistans till personer med allvarliga funktionsnedsättningar, sa Bengt Eliasson vid mötet i Bollnäs Kuturhus.
16 500 personer med funktionsnedsättning har personlig assistans idag. Kostnaden är ungefär 30 miljarder kronor per år. Som jämförelse kostar sjukskrivningarna cirka 37 miljarder per år och försvaret 45 miljarder.
I slutet av förra året gav regeringen Försäkringskassan i ett regleringsbrev order om att kostnaderna för LSS skulle minskas.
– Utan något riksdagsbeslut bestämmer alltså regeringen att en rättighet som individen har enligt lag ska bli billigare. Enligt regeringen är anledningen att det förekommer fusk och överutnyttjande. Vi är överens med regeringen om att fuskare ska stoppas – men Liberalerna accepterar inte att man drar in stödet till människor som enligt lag har rätt till det, sa Bengt Eliasson, som också är funktionshinderpolitisk talesperson för Liberalerna.
Sedan regeringen gav order till Försäkringskassan att spara har många blivit av med sin personliga assistans, helt eller delvis. Just nu är det cirka en person varje dag som helt förlorar sin rätt till personlig assistans. Det har försämrat deras livskvalitet. I budgeten för nästa år har regeringen räknat ner anslaget till LSS med 500 miljoner kronor. Liberalerna föreslår istället att anslaget ska höjas med en miljard för att komma tillbaka till 2015 års nivå.
– För ett år sedan sa finansminister Magdalena Andersson, S, i tv att kostnaderna för flyktingmottagandet ska finansieras genom neddragningar av LSS och sjukskrivningarna. Den här signalpolitiken har inte gått genom riksdagen. Men Försäkringskassan och domstolarna har ändå anpassat sig till regeringens signaler.
Bengt Eliasson jämförde kostnaderna mellan hemtjänst och LSS. I genomsnitt kostar kommunernas hemtjänst 369 kronor per timme. För personlig assistans betalar Försäkringskassan 288 kronor per timme. Det är alltså ingen lösning att bevilja hemtjänst istället för personlig assistans. De företag som driver personlig assistans gör en genomsnittlig vinst på 0,5 procent.
– Assistansen för svårt sjuka barn med funktionsvariationer dras in av Försäkringskassan på helt omänskliga grunder. När de förlorar assistansen dygnet runt blir det föräldrarna som tvingas ta över. De familjerna går på knäna, tvingas sluta jobba, kan inte sova på nätterna och mår otroligt dåligt, sa Bengt Eliasson.
– För den enskilde handlar det inte bara om att överleva. LSS infördes för att ge människor en rätt att leva.

Rädda den personliga assistansen!

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) var, och är, ett stort framsteg för full delaktighet och jämlikhet för personer med funktionsnedsättningar. Den personliga assistansen har gett personer med omfattande funktionsnedsättningar möjlighet att leva självständiga liv, möjlighet att utveckla sina unika förmågor och vara med och bidra till vårt gemensamma.

På senare tid har flera domar inneburit att människor fått orimligt snäva bedömningar av sitt behov av assistans i strid med lagens intentioner. Regeringen skär dessutom aktivt ner på assistanstimmar genom att beordra Försäkringskassan till allt hårdare bedömningar och fler avslag. Det vill Liberalerna ändra på.

För det första ska inte rätten till personlig assistans skäras ned och lagstiftningen inte urholkas. Assistans handlar inte om vård, det handlar om rätten att leva ett liv som andra utifrån sina förutsättningar – det handlar helt enkelt om mänskliga rättigheter.

För det andra måste valfriheten förstärkas, inte tas bort. Utgångspunkten för LSS är självbestämmande och delaktighet. Att det finns många små utförare av personlig assistans, varav de allra flesta är små, är ett gott bevis på att valfriheten fungerar.

För det tredje måste fuskdebatten hyfsas. Alla system kan missbrukas. Men dagens jakt på fuskare saknar proportioner. Att kriminella nätverk har tvättat pengar genom att framstå som assistansföretag ska givetvis bekämpas med kraft. Men man hittar inte de kriminella nätverken genom att följa människor med funktionsnedsättningar in i duschen och räkna minuter. Juridiskt stöd till personer med funktionsnedsättning är inte fusk, det är nödvändigt för att de ska kunna hävda sina rättigheter.

För det fjärde är det viktigare att granska utformningen av ersättningssystemen än att jaga minuter hos enskilda assistansberättigade. Människors behov av stöd kan förändras. Men det nuvarande systemet där alla beslut kring assistans ska omprövas vartannat år skapar onödig oro och onödig byråkrati. Hur ofta omprövningar ska ske bör vara anpassat efter den enskildes behov och förutsättningar.

Vi i Liberalerna vill inte tillbaka till institutionerna och den ensamhet och passivitet som många upplevde där. Samhället ska vara utformat för alla människor. Att få delta i samhället på lika villkor ska vara en rättighet, inte en gåva från goda givare.

Peter Nordebo (L), gruppledare Bollnäs
Bengt Eliasson (L), riksdagsledamot och funktionshinderpolitisk talesperson