Behåll vårdvalet – hälsovalet!

I Ljusnan 13/11 2014 diskuteras på nyhetsplats Riksrevisionens rapport om ”Primärvårdens styrning”. Ljusnans förstasida toppas av en fet rubrik ”Riksrevisionen sågar vårdvalet” och över den aktuella tidningssidan står rubriken ”Riksrevisionen sågar valfriheten”. Jag tycker såväl rubriksättningen som referatet av revisionsrapporten är för onyanserad. Vad jag kan förstå föreslår inte heller revisorerna att vårdvalet ska avskaffas utan i stället utvecklas och förbättras! Folkpartiet anser att vårdvalet ska finnas kvar men det behöver självfallet utvecklas.

Det är ju inte vårdvalet och patienternas möjligheter att välja sin hälsocentral som är fel. Däremot kan systemets utformning säkerligen förbättras i olika avseenden, t ex ersättningssystemet, ökad betoning av kvalitet, primärvårdens uppdrag, möjlighet att välja sin husläkare och mera riktade insatser. I Landstinget Gävleborg har exempelvis Folkpartiet föreslagit inrättade av Äldrevårdscentraler.

Som det ser ut nu kommer den rödgröna regeringen att fullfölja planerna på att avskaffa det obligatoriska vårdvalet i landstingen och den fria etableringsrätten för hälsocentraler och ge politikerna fria händer. Tunga remissinstanser som Läkarförbundet, Vårdförbundet och Sveriges kommuner och landsting har avstyrkt detta. Förslaget har också avvisats av pensionärsorganisationer som Sveriges Pensionärsförbund (SPF Seniorerna). I riksdagen förefaller alla oppositionspartier vara emot regeringsförslaget. Riksdagens beslut lär komma i december.

/Leif Jonsson, FP Bollnäs

Säkrare läkemedelsbehandling för äldre

Med stigande ålder blir vi alla mer känsliga för biverkningar av läkemedel, eftersom kroppens förmåga att omsätta läkemedel avtar samtidigt som känsligheten ökar. Samtidig användning av många läkemedel – multimedicinering – är också enligt Socialstyrelsen den enskilt största riskfaktorn bakom läkemedelsbiverkningar, död, akutmottagningsbesök och liknande, även sen man justerat för vederbörandes sjukdomsbörda. Trots denna kunskap förekommer alltför ofta onödig multimedicinering, olämpliga läkemedel, otydligt läkaransvar och bristande uppföljning av insatt behandling. Genom den statistik som årligen tas fram av Socialstyrelsen m fl vet vi rätt väl hur det står till. Siffrorna för vårt landsting avviker inte särskilt mycket från rikets. Därmed inte sagt att medelvärdet i riket är det optimala – även det skulle behöva sänkas betydligt. Men variationerna mellan kommunerna är större – Gästrikland uppvisar bättre värden än Hälsingland. Så i länet finns en betydande förbättringspotential!

 Största hindren för en förbättring är enligt min mening:

• Dålig kontinuitet läkare-patient försvårar uppföljning av insatt behandling. Det stora antalet hyrläkare/stafettläkare är en viktig faktor. Ju fler behandlande läkare patienten möter, desto fler mediciner får i regel patienten.
• Länsgemensamma rutiner tillämpas inte fullt ut. Landstinget Gävleborgs revisorer har den här mandatperioden vid två tillfällen granskat läkemedelsanvändningen. Första rapporten uppmärksammade brister och riskområden som behövde åtgärdas. I uppföljningen mars 2014 visades att de åtgärder som vidtagits inte fått något större genomslag i praktiken

Detta är förstås inte acceptabelt! Betydligt kraftfullare insatser krävs av Landstinget Gävleborgs kommande majoritet för att förbättra patient-läkarkontinuitet (gärna husläkare!) och att ta nya tag för införandet av de länsgemensamma rutinerna. Kommunerna har ansvaret att i sina avtal om läkarförsörjning vid äldreboenden se till att behovet av både läkartid och kontinuitet tillgodoses, allt för en säkrare läkemedelsbehandling.

/Leif Jonsson, FP Bollnäs

Efterlyses: Bättre patientsäkerhet!

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har tagit fram en rapport om vårdskador. Den visade att i 15 procent av alla vårdtillfällen skadas en patient. Ungefär 5 procent av skadorna ger bestående men eller leder till att patienten dör. Vårdskadorna beräknas ge en kostnad av 7-8 miljarder kronor årligen. Dessutom tillkommer ett stort och i många fall onödigt lidande för patienten.

Också i Landstinget Gävleborg har patientsäkerheten brister, som framgår av den revisionsrapport som publicerades för ett drygt halvår sedan. Till exempel hade så mycket som 10 procent av inneliggande patienter en vårdrelaterad infektion (VRI) vid den senaste nationella mätningen. 30-40 procent av dessa bedöms vara undvikbara. En VRI orsakar i snitt 4 dagars extra vårdtid. Med tilltagande antibiotikaresistens hos bakterierna blir infektionerna allt mer svårbehandlade. Landstingsstyrelsen har beräknat att enbart de undvikbara infektionerna kostar landstinget mellan 30-50 miljoner kronor per år. Genom målmedvetet arbete att minska antalet VRI skulle på sikt avsevärda ekonomiska resurser kunna frigöras, som skulle kunna återföras till hälso- och sjukvården för kvalitetshöjande åtgärder.

Flera åtgärder behövs: hygienriktlinjer och klädregler ska följas och tillgången till enkelrum behöver ökas betydligt vid sjukhusen. Det stora utbrottet med antibiotikaresistenta tarmbakterier vid Gävle sjukhus visade bl a på behovet av fler enkelrum. (Folkpartiet vill etablera som standard vid om- och nybyggnation av sjukhus, att patienterna ska ha tillgång till eget rum.) Nivån på städningen kan behöva höjas. Sjukhusdamm kan innehålla stora mängder vinterkräksjukevirus t.ex. I revisionsrapporten redovisas också på brister i patientsäkerhetskulturarbetet, exempelvis i högsta ledningens stöd till patientsäkerhetsarbetet.

Landstinget är skyldigt medborgarna ett långsiktigt och målmedvetet arbete för ökad kvalitet och patientsäkerhet. En attityd med fokus på patientsäkerhetsarbete både ute i verksamheten och i ledningen (också den politiska) är grunden för ett framgångsrikt förbättringsarbete! Patientsäkerheten är en prioriterad del i Folkpartiets sjukvårdspolitiska program. Det bör också vara en prioriterad uppgift för den landstingsmajoritet som tillträder efter höstens val.

/Leif Jonsson, FP Bollnäs

Enkelrummen på Gävleborgs sjukhus

Vid landstingsmötet i maj besvarades min interpellation om enkelrumssituationen vid länets sjukhus. Anledningen till interpellationen var det ökade behovet av enkelrum – inte i första hand för ökad komfort och bekvämlighet för patienterna – utan framför allt är det en fråga om patienternas integritet och säkerhet. Inte minst den ökade antibiotikaresistensen gör det nödvändigt att öka tillgången på enkelrum för att lättare kunna förebygga och bekämpa vårdinfektionerna.

Nedanstående tabell visar fördelningen av sjukhusens vårdplatser.
Sjukhus_____ Vårdplatser__ antal Rum___ varav Enkelrum___ Vårdplatser (%) i enkelrum
Gävle___________ 378__________ 246___________ 144_____________________ 38
Hudiksvall______ 237__________ 182___________ 129_____________________ 54
Bollnäs__________ 72___________ 48_____________ 24_____________________ 33

(I interpellationssvaret från ansvarige landstingsrådet saknades uppgifter om Bollnäs sjukhus. Om det var ett olycksfall i arbetet eller ett uttryck för ointresse för länssjukvården i södra Hälsingland framkom inte under interpellationsdebatten. Vid ett föregående landstingsmöte noterade jag också, när det visades statistik från sjukhusen, att Bollnäs sjukhus inte alltid fanns med!)

Av tabellen framgår att i Bollnäs kan för 33 % av vårdplatserna erbjudas ett enkelrum, i Gävle 38 % och i Hudiksvall 54 %. Varför det skiljer så mycket mellan sjukhusen framgår inte av svaret. Kanske är det historiska skäl? Dagens situation kan i varje fall inte sägas vara tillfredsställande. Här finns en mycket stor förbättringspotential!

Svarande landstingsråd anförde, att det finns planer för enkelrum vid nybyggnation vid Gävle sjukhus och att det i samband med mer övergripande ombyggnationer inom landstinget ges ökade möjligheterna att planera för enkelrumsstandard. Det är självfallet bra!

Folkpartiet vill etablera en svensk standard vid om- och nybyggnation av sjukhus, som innebär att patienter i sluten vård ska ha eget rum. Sjukhusen kan då använda rummen mer effektivt och riskerna för att vårdrelaterade infektioner sprids minskar. Och då saknar jag, mot bakgrund av dagens kunskapsläge, och inte minst mot bakgrund av det besvärande utbrottet med antibiotikaresistenta tarmbakterier vid Gävle sjukhus nyligen, ett mera tydligt uttalat mål, att landstinget vill sträva mot enkelrumstandard. Inte heller i lokalförsörjningsplanen finns det någon samlad behovsbedömning med utvecklingsperspektiv framåt och vilka lokaler detta kräver, något som också revisorerna kritiserade i sin granskningsrapport över lokalförsörjningsplanen i höstas.

Enkelrumsbehovet ökar alltså och det är nödvändigt att fundera över hur behovet konkret ska kunna tillgodoses och en tidplan för detta. Det lämpligaste vore kanske om det kunde arbetas in i kommande lokalförsörjningsplaner. Men då måste planeringshorisonten sträcka sig längre än dagens tre år. Och också kompletteras med en långsiktig utvecklingsplan för Bollnäs sjukhus, som idag har länets sämsta tillgång på enkelrum i förhållande till vårdplatserna.

Mot bakgrund av frågans vikt efterlyser jag i landstingets kommande lokalförsörjningsplaner en mera konkret åtgärdsplan över hur man ska öka antalet enkelrum, vid vilka sjukhus och också en tidplan för genomförandet.

/Leif Jonsson, Folkpartiet Bollnäs

Sjukvårdskris i Gävleborg

Återigen illavarslande signaler från Landstinget Gävleborg. Denna gång ett larm från akutmottagningen vid Gävle sjukhus. Nästan 60 läkare hotar att avsäga sig det medicinska ansvaret om inte ledningen vid akutmottagningen i Gävle förmår åtgärda den patientosäkra situation som uppstått sedan ett 30-tal sjuksköterskor slutat sitt arbete på akutmottagningen det senaste året.

Men det är inte det enda tecknet på en patientsäkerhet i fara. Läkarvakanserna i länet har medfört en omfattande användning av hyrläkare med åtföljande dålig läkar-patientkontinuitet. Vakanssituationen grundas enligt min uppfattning framför allt i ett alltför snålt inrättande av ST-block för att utbilda specialister inom landstinget samt en arbetsmiljö som inte gör länet attraktivt, utan färdiga specialister lämnar i alltför hög utsträckning länet. Just arbetsmiljö- och ledningsfrågor torde också vara viktiga orsaker till dagens situation på akutmottagningen liksom i flera andra fall. Ett annat område är äldres läkemedelsbehandling med en omfattande multimedicinering av äldre åldersgrupper, brister i läkemedelsrapporteringen när patienter flyttas mellan olika vårdnivåer osv.

Gävleborg är ett av de landsting där flest personer får vårdskador. För närvarande toppar Landstinget Gävleborg landstingslistan med flest anmälda vårdskador. Exempelvis drabbas ungefär var tionde patient av infektioner under sjukhusvistelsen. Ett utbrott av vankomycinresistenta enterokocker, VRE, på sjukhuset i Gävle omfattar hittills c:a 200 fall. När det gäller infektionerna kan behövas förbättringar på flera områden för att komma tillrätta med problemen: ökad tillgång på enkelrum, högre nivå på bemanning och städkrav, bättre följsamhet till hygienrutiner osv.

Ifrån landstingsoppositionen har vi vid flera tillfällen tagit upp de här problemen. Senast har Folkpartiets landstingsledamöter krävt besked från landstingsledningen om orsakerna till det höga antalet vårdskador i länet och vilka förebyggande åtgärder man planerar för att få en bättre patientsäkerhet. Läkarrekryteringen har jag tidigare aktualiserat liksom behovet av mera enkelrum på sjukhusen. Senast har oppositionsrådet Carina Östansjö (FP) tagit upp akutmottagningen i Gävle och ställt följande frågor till landstingsledningen, vilka ännu inte är besvarade:

– Vad har landstingsledningen vidtagit för åtgärder för att garantera patientsäkerheten på akutmottagningen?

– Vilka lärdomar har man dragit av det inträffade?

– Hur tänker man agera för att förhindra att sådant här inträffar i framtiden?

Det är inte bara vi i politiken som observerat förhållandena på akutmottagningen. Också i länets tidningar efterfrågas landstingsledningens åtgärdsprogram. Läs t ex Ljusnans ledare 2014-04-04

/Leif Jonsson, FP Bollnäs

Äldreboende i Bollnäs

Vård- och omsorgsboende, äldreboende, serviceboende, trygghetsboende, seniorboende – olika namn på nästan samma sak. I praktiken är det mest servicegraden som skiljer boendetyperna åt. Med senaste årens byggnormer är nyproducerade bostäder i princip tillgänglighetsanpassade för äldre personer med olika funktionsnedsättningar. Större problem är det med det äldre bostadsbeståndet med trånga toalettrum och framför allt avsaknaden av hissar. Och tillgången på gemensamhetsutrymmen för samvaro, hobby, måltider osv är inte tillräcklig. Samhällets ambition ska vara att ge dem som önskar valfriheten att kunna flytta till ett trygghetsboende med en hög servicegrad, utan att vederbörande tvunget måste vara biståndbedömd och i strikt medicinskt i behov av ett boende med särskilt krav på omsorg och service.

Begreppet trygghetsboende är nu flitigt förekommande i debatten. Det myntades för 6-7 år sedan i samband med den statliga Äldreboendedelegationens arbete under ordförandeskap av Barbro Westerholm (FP). Ett trygghetsboende ska ha en hög grad av tillgänglighet och tillgång till gemensamhetslokal för aktiviteter och möjlighet till gemensamma måltider. Det ska också finnas personal på plats flera gånger under veckan för de boendes trygghet och aktiviteter. Trygghetsboenden erbjuder plats för dem som bedöms vara för friska för att få plats på vård- och omsorgsboenden men som av olika anledningar inte vill eller kan bo kvar i sin nuvarande bostad. Och där man kan bo kvar även vid ökande vårdbehov.

Människor som vill bo kvar i sin bostad bör få möjlighet att göra det om de så önskar. Men det ställer ökade krav på tillgänglighet i det befintliga bostadsbeståndet. Ett stort hinder är därvidlag avsaknaden av hissar i de flesta hyreshus i vår kommun. Det gäller inte minst i Arbrå, varifrån man kan tvingas flytta när rörelsehinder kommer med en ökande ålder. Det är därför glädjande att Bollnäs Bostäder nu undersöker förutsättningarna för byggande av hyreslägenheter i Arbrå, men också möjligheterna att förse någon hyresfastighet där med hissar. Ifrån Folkpartiets sida ställer vi oss mycket positiva till detta-

I ägardirektiv till det kommunala bostadsbolaget Bollnäs Bostäder har också kommunen slagit fast, att bolaget ska bygga bostäder för särskilda behov som bostäder för äldre med trygghetsboende och tillgänglighet.

För Bollnäs del har Bollnäs Bostäder presenterat ett spännande (och möjligt) projekt med fler bostäder för äldre i Karlslundsområdet. Ett byggande av trygghetsbostäder i området kan underlättas av att det under vissa förutsättningar finns statligt investeringsstöd att tillgå. Folkpartiet i Bollnäs stödjer tanken på en utveckling av Karlslunds-området i den riktningen. Ett samarbete med socialförvaltningen är förstås nödvändigt för att det ska bli möjligt att få en klarare uppfattning om hur stora behoven är och hur de ser ut. Det är ingen tvekan om att det finns behov av ytterligare trygghetsboenden och anpassade boenden i kommunen. Men hur stort behovet är kan ingen riktigt säkert säga i dagsläget. Det är angeläget att kommunen snarast söker ge ett svar på den frågan.
/Leif Jonsson, FP Bollnäs

Flera enkelrum ett måste på sjukhusen!

”Eget rum i långvården”. Kommer ni ihåg Bengt Westerbergs krav i valet 1985? Även om mycket hänt inom långvård och äldreomsorg sen dess finns fortfarande ett krav på ”eget rum” inom sjukvården. Behovet av eget rum – enkelrum – har stadigt ökat. Det är i första hand inte en fråga om komfort och bekvämlighet för patienten utan framför allt en fråga om patientsäkerhet och en minskning av infektionsspridningen.

Problemen med en ökad antibiotikaresistens och det stora antalet vårdrelaterade infektioner i vårt landsting har aktualiserat behovet av enkelrum vid länets sjukhus. I Gävleborgs län vårdas i snitt 10 % av patienterna för en vårdrelaterad infektion. Landstinget är långt från det uppsatta målet på högst 5 %. Av en revisionsrapport framgår att enbart de undvikbara vårdrelaterade infektionerna beräknas kosta Landstinget Gävleborg mellan 30-50 miljoner. Nyligen kunde vi läsa att antalet personer som bär på tarmbakterien VRE (vancomycinresistenta enterokocker) i Gävleborgs län fördubblats på några månader och läget uppges nu (Ljusnan 5/2) vara sämst i hela landet. En faktor som påverkar spridningen av dessa multiresistenta bakterier är bland annat att sjukhusens vårdavdelningar har för få enkelrum. Självfallet spelar också personalens (och patienternas) följsamhet till hygienrutinerna stor roll liksom att städningen är optimal.

Allt detta visar på behovet av flera enkelrum på våra sjukhus. Folkpartiet vill etablera en svensk standard vid om- och nybyggnation av sjukhus som innebär att patienter, som får vård i sluten vård, ska ha eget rum. Sjukhusen kan på detta sätt använda patientrummen mer effektivt och riskerna för att vårdrelaterade infektioner sprids minskar. Det går i längden inte heller att försvara att svårt sjuka patienter ska behöva dela patientsal med främmande människor, kanske av motsatt kön, och med små möjligheter att värna sin personliga integritet. Framför allt landets BB-avdelningar har kommit långt med egna familjerum och möjlighet för anhöriga att övernatta. Nya Karolinska sjukhuset byggs nu med enbart enkelrum. I Borås, Umeå och Västerås har också byggts nya sjukhuslokaler med enkelrum. I ny- och ombyggnaden av Akademiska sjukhuset i Uppsala planeras också för enkelrum. Det är viktigt att också Landstinget Gävleborg beaktar dessa fakta i sitt patientsäkerhetsarbete och i sina lokalförsörjningsplaner.

För att få reda på enkelrums-situationen i vårt landsting har jag nu ställt följande tre frågor till ansvarigt landstingsråd:
• Hur stor del av sjukhusens vårdplatser utgörs av enkelrum?
• Finns konkreta planer på flera enkelrum?
• Finns i förekommande fall en tidplan för genomförandet?

/Leif Jonsson, FP Arbrå

Vad gör Landstinget för dem som söker mest vård?

En procent av invånarna i Landstinget Gävleborg står för 37 procent av slutenvårdskostnaderna (643 miljoner kronor år 2011) och 38 procent av vårddygnen. Det är angeläget att tidigt identifiera patienter som har eller riskerar hög vårdkonsumtion, vare sig det är på sjukhuset eller i primärvården. Då kan man erbjuda dem rådgivning, optimal behandling, rehabilitering eller om det är något annat de behöver, för att på ett bättre sätt förstå och kunna hjälpa dem. Ett system som tidigt identifierar de här patienterna skulle öka vårdkvaliteten. Eftersom återinläggningar efter sjukhusvård är en viktig orsak till ökade kostnader skulle ett minskat antal återinläggningar kunna minska kostnaderna. Då kan mera resurser i stället satsas på andra sjukvårdsinsatser. Det är bakgrunden till en interpellation från oppositionsrådet Carina Östansjö (FP). Vid landstingets sammanträde i november ställde hon frågor om den här gruppen patienter och vilket arbetssätt sjukvården har för att tidigt identifiera och hjälpa dem.

Studier i andra landsting har visat att det är möjligt att i ett tidigt skede med grundläggande och lättillgänglig information identifiera patienter med förhöjd risk för oplanerade återinläggningar. Att tidigt identifiera dessa patienter är avgörande för att kunna rikta särskilda insatser mot dem. Det ökar patientnyttan genom att minska vårdkonsumtionen, vilket också bidrar till att de totala vårdkostnaderna minskar.

Av svaret på interpellationen framgick att Landstinget Gävleborg nu inför en förstärkt utskrivningsprocess vid sjukhusen. Där identifieras så kallade fokuspatienter i riskzonen för återinläggning. Vid utskrivningen får de fullödig information inklusive en korrekt läkemedelslista. Informationen överförs snabbt till primärvården, som sen gör en uppföljning inom 72 timmar efter utskrivningen. Data hittills visar på en klar minskning av återinskrivningarna.

Om nu kunskapen är god och fungerande arbetssätt finns för de på sjukhuset inlagda patienterna, så är kunskapen direkt dålig om förhållandena i primärvården. Vi vet, att en mindre grupp patienter – inte endast äldre utan också barnfamiljer och medelålders personer – är mångbesökare (högkonsumenter) på hälsocentralerna. I Halland gjorde man under förra året en omfattande kartläggning av den här patientgruppen. Syftet var att hitta arbetssätt för att erbjuda patienterna ett så gott omhändertagande som möjligt. Förutom att ta patienternas medicinska problem på allvar så tar man sig också tid att penetrera eventuell social och psykiatrisk problematik, som ofta kan vara nog så komplex. Förhållandena i Halland behöver inte vara identiska med dem hos oss – olika organisation av hälso- och sjukvården i olika landsting kan göra skillnad. Men det känns angeläget att också Landstinget Gävleborg uppmärksammar situationen för primärvårdens högkonsumenter av sjukvård!

Frekventa besökare på sjukhusens akutmottagningar är en grupp patienter som också är mindre väl omhändertagen för närvarande. Också där kan ett mera strukturerat omhändertagande vara motiverat. En modell skulle kunna vara med bedömning av team som inte bara fokuserar på medicinska symtom utan också beaktar de sociala och psykiatriska förutsättningarna. Inte minst äldre och sköra personer kan må dåligt i en akutmottagningsmiljö med dessutom ofta alldeles för lång väntetid, vilket nyligen framförts av ett antal deltagare i ett projekt vid Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU).

Jag hoppas att landstingsledningen har tagit till sig av Carina Östansjös (FP) interpellation, så att dessa problemområden får större uppmärksamhet i landstinget!
/Leif Jonsson, FP Arbrå

Positiv utveckling i Arbrå

Arbrå samhälle har många förtjänster och en stor utvecklingspotential. Det försökte Rakel Lundgren och jag lyfta fram i en insändare i Ljusnan för drygt ett år sen! Sedan dess har kommunens politiska majoritet gett kommunchefen i uppdrag att arbeta med utveckling av Arbrå. För en positiv utveckling i Arbrå är Bollnäs kommun en tung aktör som har möjlighet att göra skillnad! Men då det varit tyst i frågan senaste året ställde jag en fråga (interpellation) före jul i kommunfullmäktige för att få besked om vilka resultat som nåtts det gångna året och vari det kommunala engagemanget består idag.

Det svar kommunalrådet Marie Centerwall gav visar att det hänt en hel del, även om mycket skett i det tysta. Världsarvet Hälsingegårdar med gården Gästgivars ligger ju i närheten och kan säkert bidra till att stärka ortens varumärke och besöksnäring, översiktsplanearbetet pågår, miljö- och byggnämnden agerar med anledning av förfallna och misskötta fastigheter, Forsön har snyggats upp, fiberutbyggnad i centrala Arbrå har genomförts med flera åtgärder. Vidare har kommunens förvaltningschefer och VD i de kommunala bolagen engagerats och skall utifrån sina verksamheter arbeta vidare med frågan.

Längst har Bollnäs Bostäder kommit med många konkreta förslag, såsom
– flerfamiljshus i central läge med hiss, riktat till målgruppen äldre bostadssökande
– lyftning av yttre miljöer och uppsnyggning i bostadsområdena
– i princip ska samma standard gälla i bostadsbeståndet som i Bollnäs tätort
– ”inflyttningskampanj”
Nu ser jag fram emot att det blir verkstad av de här goda förslagen! Särskilt nybyggnation av ett hyreshus i Arbrå skulle ge alla berörda en mycket viktig signal om framtidstro och positiv utveckling för samhället!

Kanske finns det också kommunala verksamheter som inte måste ligga i Bollnäs tätort utan lika gärna kunna lokaliseras till tomma kommunalägda lokaler i Arbrå. Övervåningen på hälsocentralen är ju ett exempel. Forum skulle kanske också kunna utnyttjas mer osv.

Det är angeläget, att Bollnäs Stadshus nu driver på övriga kommunala bolag och förvaltningar, men att också kommunen tar på sig ansvaret för att få igång ett bredare projekt, där också privata fastighetsägare, företag, föreningar, Arbråkampen men också allmänheten kan engageras med målet att få till stånd en mera positiv utveckling i Arbrå. Sen jag lämnat den här interpellationen har jag fått påringningar och samtal från Arbrå-bor, vilket jag tycker vittnar om att det finns ett stort engagemang i samhället att ta vara på!
/Leif Jonsson, FP Arbrå

Äldre och läkemedel

I ett tidigare blogginlägg skrev jag om den felmedicinering äldre ofta utsätts för. När det gäller multimedicinering, som är den enskilt största riskfaktorn för läkemedelsbiverkningar hos äldre, har Bollnäs sämsta siffrorna i länet. Nästan hälften av befolkningen 80 år och äldre har 10 eller fler olika läkemedel på recept. Utifrån detta interpellerade jag socialnämndens ordförande om vad Bollnäs kommun, som ansvarig för hälso- och sjukvården vid kommunens äldreboenden, gör för att förbättra äldres läkemedelsbehandling och vilka de största hindren för en förbättring anses vara. I veckans sammanträde med kommunfullmäktige besvarades interpellationen.

Socialnämndens ordförande Erika Engberg (S) lyfte i interpellationssvaret fram som större hinder
• Dålig kontinuitet vårdgivare-patient, framför allt dålig läkar-patientkontinuitet i primärvården
• Länsgemensamma rutinerna för läkemedelsgenomgångar, läkemedelsberättelser och aktuella läkemedelslistor tillämpas inte fullt ut

Kontinuiteten viktig kvalitetsindikator!
Att dålig patient-läkarkontinuitet lyfts fram som ett stort hinder för en bättre läkemedelsbehandling var inte oväntat. Som gammal folkpartist, som genom åren talat mig varm för husläkare och patient-läkarkontinuitet, känner jag väl till kontinuitetens betydelse för patientsäkerhet och vårdkvalitet.
Landstinget Gävleborg utmärker sig för ett stort beroende av s k stafettläkare. I olika undersökningar har det visats att dålig kontinuitet med många förskrivande läkare per patient försämrar kvaliteten i äldres läkemedelsbehandling med bland annat ökande multimedicinering. Bristerna är därvidlag inte mindre i ordinärt boende. Kommunen kan ju inte direkt påverka landstingets läkarrekrytering och arbetsmiljö. Det är en fråga vi i landstingsoppositionen också aktualiserat vid upprepade tillfällen, bland annat ST-utbildningens betydelse för läkarförsörjningen. Men kommunen har självfallet möjlighet att skriva in krav på hög läkarkontinuitet när man träffar avtal med landstinget om läkarmedverkan på äldreboendena. Det gäller att beakta det vid kommande avtalsförhandlingar!

Länsgemensamma rutiner måste fungera bättre!
Det andra större hindret gäller hur duktigt landstinget är att implementera socialstyrelsens föreskrifter om läkemedelsgenomgångar, läkemedelsberättelser och att se till att patienternas läkemedelslistor är korrekta. I en samverkansgranskning mellan revisorerna i landstinget Gävleborg, Gävle och Bollnäs kommun påvisades brister bland annat på det här området. En uppföljning med anledning av rapporten kommer att redovisas i kommunfullmäktige senast i februari 2014. Min fråga om det, mot bakgrund av de höga nivåerna av multimedicinering i Bollnäs, förs någon diskussion med landstinget om hur man gemensamt ska få till stånd en förbättrad läkemedelsbehandling av äldre, fick inget svar.

Några viktiga förbättringsåtgärder:
– Landstingets läkarrekrytering måste bli bättre
– Ställ krav på läkarkontinuitet i avtalen med landstingen
– Länsgemensamma rutinerna måste fungera bättre inom landstinget
– Dialog kommun-landsting om åtgärder för att minska den omfattande multimedicineringen

Äldres läkemedelsbehandling är en viktig del i äldreomsorgens kvalitet. Jag kommer också i fortsättningen följa frågan och utvecklingen i såväl landstinget som Bollnäs kommun.
/Leif Jonsson, FP Arbrå