Det blir du som får betala hallen!

SJ-området med fastigheten Bro 4:4 kan utvecklas för Bollnäs framtid, utan att kulturhistoriskt värdefulla byggnader hotas!

Det finns en myt om den planerade bandyhallen i Bollnäs, att det är någon annan som ska betala den. Det är inte sant. Det finns inga anonyma miljardärer eller sponsorer som kommer att stå för kostnaderna. Det är du och jag och alla andra skattebetalare som kommer att få betala hela kostnaden för bygget.
Kommunledningen vill skriva avtal med Samhällsbyggnadsbolaget, SBB, om att bolaget köper tomten och bygger hallen. Sedan förbinder sig kommunen att hyra den de första 25 åren för sju miljoner kronor per år. Hyran ska räknas upp med index om kostnadsläget blir högre. Däremot kommer den inte att sänkas om index går ner.
Det är en bra affärsidé som SBB har gjort till sin. Genom att bygga åt kommuner och regioner är företaget garanterat att få in hyran under avtalstiden. När avtalstiden går ut har skattebetalarna finansierat alla kostnader för byggande och drift, men själva fastigheten äger SBB. SBB äger och förvaltar fastigheter för skola, omsorg och äldreomsorg i många kommuner i Sverige.
Det är alltså ingen miljardär som vill bygga bandyhall för att stötta bandyn i Bollnäs. Det är ett privat företag som tycker det är en god investering att bygga hallen på de villkor som kommunledningen erbjuder. Kanske skulle SBB eller något annat företag tycka att det vore lika intressant att bygga ett kontorshotell, ett utbildningscentrum eller ett äldreboende om kommunen garanterar hyran i 25 år?
Liberalerna vill se utveckling på SJ-området, utveckling som leder till fler jobb och ökade skatteintäkter på sikt. Vi tror inte att en jättelik bandylada i plåt är svaret på framtida utveckling och tillväxt. Därför har vi föreslagit att kommunen drar sig ur projektet.
Peter Nordebo, Liberalerna

Läs också: Stoppa affären med Bollnäs bandy!

Stoppa affären med Bollnäs bandy!

Den liberala gruppen i kommunfullmäktige i Bollnäs har lämnat en gemensam motion om att avbryta de oansvariga planerna på att bygga en bandyhall i centrala staden:
Inreseförbudet till Sverige har förlängts. Den senaste summeringen från Folkhälsomyndigheten (200417) säger att Covid-19 hittills skördat 1400 svenskars liv. 400 000 är anmälda som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen. Ytterligare 56 000 hotas av varsel om uppsägning. Ingen vet just nu vilka de samlade effekterna av Coronakrisen kommer att bli för det svenska samhället.
På kommunal nivå är påfrestningarna stora på äldreomsorg, hemsjukvård och hemtjänst. Effekterna på försörjningsstödet kan komma att belasta den kommunala ekonomin för lång tid framöver. Skatteintäkterna kommer att minska när sysselsättningen går ner. Värdet av kommunens pensionsfonder har sjunkit med åtskilliga miljoner kronor hittills i år.
Sammantaget innebär det att kommunens ekonomi kommer att vara mycket svag de kommande åren, när både antalet äldre äldre blir fler och antalet skol- och förskolebarn ökar.
Det vore helt oansvarigt att i det här läget gå vidare med den planerade miljonrullningen på en bandyhall på Bro 4:4. I bästa fall kommer skattebetalarna att tvingas betala sju miljoner kronor per år för att hyra istid åt skolor och allmänhetens åkning. Beroende på hur ekonomin utvecklas kommer hyran att öka i takt med ett minskande penningvärde.
Sju miljoner kronor motsvarar närmare 20 000 kronor om dagen*. Räknat per timme istid för skolorna och allmänhetens åkning kommer skattebetalarna att betala 6250 kronor per timme**, oavsett om istiden utnyttjas eller inte, och oavsett om Bollnäs bandy kommer att upprätthålla elit- och ungdomsverksamhet i anläggningen.
Till detta kommer investeringar i infrastruktur som kommunen kommer att tvingas att göra för tillfarter, gång- och cykelvägar, parkeringsplatser etcetera. Kommunen har redan nu investerat över tolv miljoner kronor i ny tillfartsväg till fastigheten. Tillfartsvägen kommer att vara av värde hur Bro 4:4 än utvecklas i framtiden. Men om fastigheten ska exploateras bör det göras för verksamheter som tillför kommunen arbetstillfällen och ökad skattekraft.
Konkurrensverket utreder för närvarande om det överhuvud taget är lagligt möjligt för kommunen att genomföra den planerade affären och kringgå sitt ansvar att följa Lagen om offentlig upphandling. Det vore bättre för kommunen att förekomma att affären stoppas på grund av olagliga avtalskonstruktioner genom att själv blåsa av planerna.
Därför yrkar Liberalerna på att kommunfullmäktige med upphävande av sitt beslut från 20171218 beslutar
att inte sälja fastigheten Bro 4:4
att ge kommunstyrelsen i uppdrag att utreda framtida exploatering av fastigheten för att skapa arbetsplatser och nya jobb
Liberalernas fullmäktigegrupp
Peter Nordebo, Yanina Westergren, Carina Östansjö, Jan Karlsson
*365 dagar à 20000/dag blir 7.3 miljoner kronor
**beräknat på faktisk tid med is under perioden mellan 1 september och 31 mars, åtta timmar per vardag

Demokratin på undantag i Bollnäs

Den nuvarande kommunledningen i Bollnäs visar dålig respekt för demokratin. Den struntar i grundläggande demokratiska spelregler och stänger oppositionen ute från insyn och inflytande. Det är illavarslande för framtiden.
I valet 2018 röstade 7 760 väljare i Bollnäs på något annat parti i kommunalvalet än de fyra som nu gemensamt kallar sig kommunledning. Vi som representerar dessa människor borde rimligen få göra det på likartade villkor som majoritetspartierna, även om de i kraft av sin majoritet naturligtvis kan rösta ner våra förslag.
Jag ska ge fyra (av många) exempel på hur demokratin satts på undantag.
Efter valet 2018 skulle kommunfullmäktige utse andre vice ordförande i kommunstyrelsen. Det är ett uppdrag som innebär att man blir heltidsarvoderad som oppositionsråd. Inför valet hoppade vänstern av den överenskommelse som gjorts mellan alla oppositionspartierna utom SD, och föreslog den egna kandidaten Anna-Lena Westin. Hon valdes med röstsiffrorna 20-17, sedan 17 av majoritetens fullmäktigeledamöter lagt sig i vem som skulle vara oppositionens främsta representant. Skamligt!
I januari i år ställdes kommunstyrelsens måldag in. Där skulle kommunens mål- och styrkort arbetas fram för det kommande året. På kommunstyrelsens sammanträde i mars redovisade majoriteten, muntligt och kanske av misstag, att majoriteten hade fastställt mål- och styrkorten. På min fråga varför oppositionen inte fått delta svarades att man ”inte trott att vi ville”.
På samma sammanträde skulle utses fyra delegater till en vänortskonferens i Norge, tre från majoriteten och en från oppositionen. Majoritetens tre utsågs utan protest, men från oppositionen nominerades två kandidater. Ingrid Hammarberg, L, ställdes mot Anna-Lena Westin, V. Återigen beslutade majoriteten vem som skulle representera oppositionen. Av oppositionens sex röster fick Ingrid Hammarberg tre och Ann-Lena Westin fem…
I mars avbokades ett budgetmöte för alla ledamöter i kommunfullmäktige. Där skulle informeras och diskuteras budget för 2021. Dagen för det inställda mötet hölls ett sådant budgetmöte – men bara för majoritetens ledamöter. Oppositionen fick inte lyssna till informationen från kommunens tjänstepersoner!
Ni 7 760 väljare som röstat på partierna i opposition ska veta att era företrädare inte får demokratiska förutsättningar att representera er! Däremot får ni som skattebetalare vara med och betala arvoden till de ledamöter som ni inte röstat på…
Demokratin är satt på undantag i Bollnäs kommun!
Peter Nordebo, Liberalerna

Nollvision för vargen i Bollnäs?

Interpellation till kommunstyrelsens ordförande Marie Centerwall
Det finns en stor och berättigad oro bland många människor över vargsituationen i Bollnäs kommun. Länsstyrelsens pågående inventering pekar mot att vi har ett hundratal vargar i länet. Siffran är sannolikt i underkant eftersom den snöfattiga vintern försvårat inventeringsarbetet.
På västra sidan av Ljusnan mellan Arbrå och Järvsö har upprepade observationer gjorts av en flock vargar med 14 individer. Det är också många som rapporterat till rovdjursdatabasen Skandobs om observationer av enstaka eller mindre grupper av djur i samma område. Av rapporterna på sociala medier framgår att många djurägare är oroliga och tvingas förändra sina livsmönster på grund av hotet från vargarna i området. Det gäller de som bedriver uppfödning av tamdjur som får, nötkreatur och hästar i området. Men det gäller också oss hundägare.
Jakt med löshund är en mycket gammal nordisk tradition, som legat till grund för en sekellång uppfödning av jakthundraser. Mycket tyder på att användningen av löshund vid jakt på fågel, småvilt och älg kommer att minska eller försvinna, eftersom risken för hunden att bli tagen som byte av varg är uppenbar. Men det är inte bara jägarna som påverkas. Också vi som har hundar som familjemedlemmar har blivit rädda för riskerna med att släppa ut hunden.
På kommunens webbplats publicerades 6 mars en nyhet under rubriken Vargförekomst i Bollnäs kommun. Enligt texten skulle den ”den politiska kommunledningen” skriva till regeringen och ”våra riksdagsledamöter” för att beskriva sin uppfattning om problematiken och ställa krav på åtgärder.
Begreppet kommunledning är ofta diffust. Det kan anspela på någon formell gruppering, som kommunstyrelsen eller dess arbetsutskott, de politiska partier som står bakom majoriteten i fullmäktige, eller kanske kommunalråden och kommunchefens ledningsgrupp. Det framgår inte av hemsidan vad som menas med ”den politiska kommunledningen” i det här fallet. Inte heller framgår det vilka riksdagsledamöter som anses som ”våra”.
Enligt skrivelsen tycker den politiska kommunledningen att fler län mer solidariskt ska dela på ansvaret för att hålla vargar i landet.
”När alltför många vargar inom ett län strövar runt för att bland annat leta ett revir händer det, nu alltför ofta, att de skrämmer och oroar människor där de bor och verkar på landsbygden”, skriver man bland annat.
För att åstadkomma detta vill man ha ett bättre och mer konstruktivt debattklimat och en justerad lagstiftning.
Nyheten på kommunens webbplats utmynnar i lätt förnumstiga råd om att vi ska se över vår avfallshantering för att inte locka till oss rovdjur, och en uppmaning till djurhållarna att satsa på rovdjursstängsel. Det kan bara vara i Stadshuset och kring Brotorget sådana råd kan kännas nya och konstruktiva i den situation vi nu befinner oss i.
Jag har inte sett skrivelsen till regeringen, och misstänker att varken den – regeringen alltså – eller de av oss som lever med det konkreta varghotet skulle bli särskilt imponerad. Jag tvivlar på att vargarna låter sig påverkas av debattklimatet. Eller av att kommunledningen i Bollnäs tycker att de – vargarna alltså – borde bosätta sig mer solidariskt i flera län än vårt.
Min fråga till kommunalrådet blir därför vilka reaktioner kommunledningen har fått från riksdag och regering, och vilket hennes budskap egentligen är till oss som bor på landsbygden i Bollnäs kommun, där större och större delar påverkas av existerande vargrevir?
Peter Nordebo, Liberalerna

Föreslår program mot suicid

Liberalerna föreslår i en motion till kommunfullmäktige att Bollnäs upprättar ett kommunalt program för självmordsförebyggande arbete.
”Ingen människa ska behöva hamna i en situation där den enda utvägen upplevs vara att ta sitt liv.”
Suicid, eller självmord, är ett betydande folkhälsoproblem i Sverige, liksom i övriga världen. Suicid går att förebygga och samhällets förebyggande insatser för att främja psykisk ohälsa och samhällets olika system för att hantera risker för suicid måste ständigt förbättras.
Liberalerna föreslår att detta bör vara Bollnäs kommuns vision gällande suicid och genom att anta en handlingsplan för att förebygga självmord förtydliga det suicidpreventiva arbetet.
Vi yrkar på att kommunfullmäktige beslutar
att uppdra till kommunstyrelsen att i samverkan med övriga nämnder och råd ta fram en övergripande policy för det förebyggande arbetet mot suicid i Bollnäs kommun.
att policyn ska utgå från den nollvision som regering och riksdag antog utifrån propositionen 2007/2008:110.
Peter Nordebo, Liberalerna

Kräver svar om kulturens framtid

Jag har inför kommunfullmäktiges sammanträde 27 mars lämnat in en interpellation till kommunstyrelsens ordförande Marie Centerwall:
År 2011 utsågs Bollnäs till Årets Kulturskolekommun av Lärarförbundet.
”Kulturskolan i Bollnäs har en stor bredd på sitt utbud och erbjuder förutom sång och musik även drama och hemslöjd samt dans i samarbete med ABF. Det nyrenoverade kulturhuset har också lokaler som kulturskolan kan utnyttja”, skrev Lärarförbundet i sin motivering.
”Bollnäs har utvecklat och stärkt sin kulturskola till ett föredöme för andra. Vi gratulerar både elever, lärare och kommunens alla invånare till en satsning på hög kvalitet, sa Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén i ett pressmeddelande.
2012 utsågs Bollnäs till Årets Kulturkommun av fackförbundet Vision.
”Tvärtemot vad som skulle förväntas i en tid av kommunala sparbeting satsar kommunen på ett helt kulturkvarter med kulturskola, bibliotek som har ett omfattande bokbestånd, mediecentrum, konsthall, ny fritidsgård och andra kulturaktiviteter för att stimulera samhällsutveckling och delaktighet i kulturlivet. I Bollnäs är kulturen fredad och prioriterad. Vision utser med glädje Bollnäs till årets kulturkommun 2012”, skrev Vision i sin motivering.
2013 utsågs Bollnäs till Årets Jazzkommun av Riksförbundet Svensk Jazz.
”Utmärkelsen handlar inte enbart om att pristagaren ska ha insett värdet i jazzen med generösa bidrag som följd, utan främst om kvaliteten på verksamheten och gjorda insatser för jazzen. Priset ska ses som en stimulans till kommun, kulturskola/musikskola och region att fördjupa samarbetet och nå fler och större lyssnargrupper”, skriver förbundet på sin webbplats.
Mot bakgrund av att Bollnäs under lång tid stått upp för kulturen som en del av kommunens kärnverksamhet är det djupt oroande med de många signaler som nu kommer om att arbetsglädje och lust lyser med sin frånvaro för många anställda inom kulturenheten.
Vid förra fullmäktigesammanträdet tog jag upp missförhållandena vid biblioteken i kommunen. Sedan dess har vi i media och genom personliga kontakter fått ytterligare information om de problem som bibliotekspersonalen har att brottas med. Författarförbundets ordförande Madeleine Hjort kommenterade tidigare under månaden det faktum att kommunpolitiker och deras släkt och vänner hoppat in för att klara bemanningen av huvudbiblioteket i Kulturhuset:
”Ett bibliotek är en professionell verksamhet och ska inte skötas av amatörer. Hade det varit en teater med samma problem hade nog politikerna inte gått in och extrajobbat som skådespelare”, sa hon till tidningen Ljusnan.
”Det är viktigt att biblioteken kontinuerligt arbetar med kvaliteten i sitt demokratiska uppdrag medan kulturnämnden ska se till att biblioteken fungerar med personal och låntagare, och lever upp till det ansvar bibliotekslagen skriver fram. Politikerna ska inte själva ersätta personal som slutat eller är sjukskrivna på grund av problem på arbetsplatsen. Det är sånt man kan göra när det är krig. Nu kräver väl ändå medborgarna en professionell lösning på problemen”, fortsatte Madeleine Hjort.
Kommunens kulturförvaltning har det senaste året förlorat flera nyckelkompetenser, som sökt sig till andra arbetsgivare. Det är djupt oroväckande inför framtiden.
Min fråga till kommunstyrelsens ordförande är hur kommunledningen agerat för att komma tillrätta med arbetsmiljöproblemen inom kulturen, vilka konkreta åtgärder som vidtagits och vilka långsiktiga lösningar som planeras.
Jag är också intresserad av att höra hur kommunstyrelsens ordförande ser på förslaget att ta in extern kompetens för att analysera och komma med förslag till lösningar på de problem som präglar kulturförvaltningens situation.
Peter Nordebo, gruppledare Liberalerna

Alla ska ha rätt till en likvärdig skola

Turen att födas av rätt föräldrar eller i rätt kommun ska inte avgöra hur bra det går för en elev. Alla elever ska ha rätt att gå i en skola med hög kvalitet och goda kunskapsresultat. Likvärdighet ska uppnås genom höga ambitioner för varje elev och genom ett skolsystem som erbjuder hög kvalitet i varje klassrum.
Skolresultaten i de kommunala skolorna i Bollnäs är mycket oroväckande. Fyra av tio unga som slutar nionde klass fick 2019 inte godkänt i alla ämnen. Det återstår mycket att göra innan barn och föräldrar kan känna sig trygga med kvaliteten i de kommunala grundskolorna i Bollnäs.
En förutsättning för att alla elever ska få samma möjligheter är en likvärdig skola. Därför vill Liberalerna förstatliga de offentligt drivna grundskolorna, för att minska betydelsen av vilka ekonomiska förutsättningar hemkommunen har.
Men här och nu handlar det i vår kommun om att ge eleverna studiero i klassrummet. De elever som inte får stöd och uppmuntran hemifrån blir de största förlorarna. En mer aktiv lärarledd undervisning minskar betydelsen av stödet hemifrån. Mindre undervisningsgrupper, där alla elever får stöd och uppmärksamhet från sin pedagog utifrån sina individuella förutsättningar, är en viktig nyckel till deras framgång.
Kommunen ska fördela sina resurser mellan olika skolor, utifrån elevernas olika förutsättningar och behov. Mer pengar ska gå till skolor med elever som har större behov. Liberalerna prioriterar skolan eftersom kunskap är den viktigaste delen för alla människors livschanser. Klassresan börjar i klassrummet.
Liberalerna i Bollnäs genom
Yanina Westergren, Barn- och utbildningsnämnden
Peter Nordebo, kommunstyrelsen

Samma rättigheter som alla andra

Robin är 26 år och bor sedan sex år i ett specialbyggt LSS-boende ute i den småländska skogen. Han är ensam med två vårdare dygnet runt. Anhöriga får bara komma på föranmälda besök, högst en timme i veckan. Ibland hålls Robin inlåst i något av rummen i sitt eget hem.
Robins fattiga vardag är den senaste i raden av många rapporter om vidriga missförhållanden på boenden för personer med funktionsnedsättningar. Den här gången i ett reportage i SVT:s Uppdrag Granskning i veckan.
Det verkar inte bättre än att skyddsnätet för dessa människor har alltför stora hål. Kommunen där Robin bor slirar på såväl moral som lagbok. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) frågar inte vid sin LSS-tillsyn om den människa som ska skyddas och lyftas utsätts för våld eller blir inlåst. Motiveringen är att det är olagligt. ”LSS lagstiftningen har ju varken inlåsning eller begränsningsåtgärder i sin lagstiftning, så då, använder vi inte den typen av frågor”, säger en av IVOS chefer. Chefen har helt rätt i att LSS inte är en tvångslagstiftning, tvärtom ska denna lag vara en frihets- och rättighetslagstiftning. Men om kommunen inte bryr sig om sina invånare och den granskande myndigheten inte ställer frågor, hur ska det då någonsin komma till ytan om människor som Robin far illa? Tänk om tullen inte skulle leta aktivt efter gömda olagliga substanser? Polisen inte söka olagliga vapen? Arbetsmiljöinspektörer inte fråga efter olagliga kemikalier? Givetvis skall kommunen särskilt värna sina sköraste invånare, och givetvis ska IVO granska helheten.
Det slutar inte här. När Uppdrag granskning ställer kritiska frågor svarar IVO-chefen att det finns en skillnad på inlåsningar och inlåsningar. ”En dörr som omedelbart öppnas är ju inte, per definition, inte låst”, är svaret. Detta stämmer helt enkelt inte, och det framgår av både grundlagens förarbeten till och av kommentarerna. Det minsta sköra invånare måste kunna förvänta sig är att IVO känner till den lagstiftning de ska säkra.
Det som tillåts hända Robin är obegripligt, det är hjärtskärande, det är olagligt och det gör oss arga. Givetvis ska utsatta människor och deras anhöriga kunna lita på att IVO känner till gällande lagstiftning och även säkrar att den följs.
Robin har samma rätt till ett värdigt liv som alla oss andra. Det är därför som vi i Liberalerna så hårt kämpat för att LSS ska vara en frihetsreform och en rättighetslagstiftning.
Lina Nordquist, socialpolitisk talesperson (L)
Bengt Eliasson, funktionsrättspolitisk talesperson (L)
Barbro Westerholm, folkhälsopolitisk talesperson (L)
Peter, Nordebo, gruppledare (L) Bollnäs

Märkligt att inte regnbågsflaggan redan har kommit upp på podiet

Vi känner oss glada och positiva över ryktet om att den styrande majoriteten i Region Gävleborg efter interna förhandlingar kommit till slutsatsen att ge sitt bifall till den motion Liberalerna lagt som förslag till Regionfullmäktige.

Motionen vi lagt föreslår att regnbågsflaggan ska få ta sin rättmätiga plats på podiet vid regionfullmäktiges sammanträden. Det förvånar att den inte redan står där som en symbol för att vi i regionen står upp för alla människors lika värde och lika behandling.

Sedan september 2017 är koncernledningen Region Gävleborg HBTQ-certifierad genom RFSL, det förpliktigar. Att regnbågsflaggan inte kommit upp på podiet tidigare tycker vi är märkligt. Man kan undra om det finns ett politiskt motstånd inom den styrande kvartetten, S, V, C MP?

Certifikatet gäller till september i år och vår förhoppning är att regionledningen gör en utvärdering av de tre åren som certifierad och certifieras för ytterligare en period.

I tider av hyllningar till nationalstaten och protektionism, med motstånd mot öppenhet och den liberala samhällsordningen som lett till framväxten av demokratier och samarbeten i såväl Europa som i världen anser vi det vara än viktigare att ta ställning.

Liberalerna instämmer med Henrik Estander, som i en insändare i Helahälsingland 28 december 2019, uttrycker det vi känner och menar, när han skriver: ”Regnbågsflaggan berättar att vi är olika, från olika platser och länder, har olika åldrar olika kön och är kristna, muslimer eller agnostiker och så vidare. Kontentan är dock densamma: vi har alla samma rättigheter och skyldigheter.”

Under flera års tid har hatbrotten mot hbtq-personer och attacker mot Priderörelsen ökat. Regnbågsflaggor har vandaliserats och stulits ibland annat Södertälje, Rissne, Värmdö, Kalmar, Trelleborg och Färila, man har till och med sågat ner hela flaggstänger för att förhindra att flaggan kommer upp igen. Och i SD-ledda Sölvesborg, inför man förbud!

Frihet och alla människors lika värde är två av Liberalernas kärnvärden. Vi kan inte stillatigande se på när dessa värderingar är satta under hot.

Vi i Liberalerna förutsätter att Regionen förnyar sitt HBTQ-certifikat från 2017 och fortsätter ta fighten för ett mer tolerant samhälle, låt Regnbågsflaggorna vaja i hela Sverige, så även på podiet i regionfullmäktige Gävleborg.

Liberalernas regiongrupp

Hasse Backman, Helena Englund, Peter Nordebo, Per-Ola Grönberg, Carina Ericsson och Kent Olsson och Tereza Vanova Benke

Samhället ska vara tillgängligt för alla

Över hälften (58 procent) av de äldsta använder inte internet för att ta del av offentlig information från kommun och myndigheter. I gruppen 66-75 år är det 21 procent som aldrig använder internet för att ta del av offentlig information.

Att betala räkningar, kontakta myndigheter och köpa biljetter till bio eller teater är exempel på sådant som de flesta i dag gör via internet. Även samhällsservicen sköts allt mer via internet.

Det gör att många äldre, som inte har tillgång till dator eller internet, hamnar utanför. Totalt beräknas i dag att 1,1 miljoner medborgare i Sverige inte har tillgång till internet. Lika många har endast begränsad tillgång. Det brukar kallas ”det digitala utanförskapet”.

När samhället mer och mer styrs av digital informations- och kommunikationsteknik, behöver du ju tillgång till dator/mobiltelefon och internet för att kunna vara fullt delaktig som medborgare.

Den som inte har tillgång till internet får dessutom betala extra för det – det är till exempel dyrare att inte göra sina bankärenden via internet. Om du vill boka en resa kan du via internet få rabatter som inte finns hos resebyrån. I takt med att samhällsservicen slutar med kontantbetalning får den som inte har tillgång till internet även sämre service.

Pseudonymen ”En arg pensionär” beskriver i en insändare i Hela Hälsingland 30/1, som verkligen visar att vårt samhälle måste börja ta ansvar för den digitala kedjan som inte ger medborgarna någon helhetsbild av hur samhället fungerar, och som ofta slutar i ett digitalt utanförskap. Det handlar om allas lika värde och är en demokratifråga.

Om samhället kräver att medborgarna ska hantera ärenden och information digitalt och mellan olika system ska också medborgarna kunna räkna med en motprestation av samhället i form av utbildning och fortbildning i digital kompetens.

I bästa fall kan digitalisering göra arbetet mer samskapande och spara både tid och pengar. Men det kan lika gärna gå åt andra hållet, om inte tekniken används på rätt sätt. Då blir det digitala utanförskapet ännu större och många blir förlorare. Det kräver att man ändrar sina arbetssätt, liksom med de flesta nya tekniker. Det är en mycket längre process än att säga:Varsågod, här finns teknik.

Vi liberaler står upp för demokratin och allas lika värde! Vi kräver att samhället tar sitt ansvar gentemot medborgarna och börjar samverka med varandra! Vi vill att digitaliseringen utgår från tillgänglighet ur medborgarnas utgångspunkt och inte från vad som kan vara praktiskt för myndigheterna!

Liberalerna

Helena Englund

gruppledare regionfullmäktige Gävleborg

Peter Nordebo

gruppledare kommunfullmäktige Bollnäs

Per-Åke Fredriksson

gruppledare kommunfullmäktige Gävle