Vem försöker divisionschefen lura?

Jag läser en nyhetsartikel i en av hälsingetidningarna. Regionens divisionschef Roger O Nilsson har blivit intervjuad om Region Gävleborgs hyrläkarberoende. ”Vi ska minska beroendet. Det målet är vi redan på väg till”, säger Roger O Nilsson enligt artikeln.

Och reportern förleds av informationen från regionens divisionschef att skriva att det är när en läkare blir sjukskriven, tar tjänstledigt eller går på semester som det ibland blir svårt att hitta ersättare, så att det hyrs in personal från bemanningsföretag.

Det är svårt att förstå vad Roger O Nilsson tror sig vinna genom att lura läsarna. Om problemet med för stora kostnader för hyrpersonal berodde på att man behöver korttidsvikarier skulle det knappt ens vara ett problem.

Region Gävleborgs problem är att man inte är tillräckligt attraktiv som arbetsgivare för att få tag på ordinarie läkare och sjuksköterskor! På många håll i vården går personalen ständigt kort, därför att vakanta tjänster står tomma. Vi har hälsocentraler som inte har en enda fast anställd läkare!

”I primärvården har det funnits många som mått dåligt och haft en pressad arbetssituation under en längre tid”, säger läkarfackets Ylva Björklund. Hon uttrycker sig försiktigt.

Regionrådet Tommy Berger, S, svarade på senaste regionfullmäktige på en interpellation från mig om hyrläkarberoendet. Han höll med om att det är ett problem att läkare och sjuksköterskor väljer att arbeta åt hyrföretag i stället för att söka jobb hos regionen.

Varje hyrläkare vi tar in kostar lika mycket som två fast anställda distriktsläkare, och hyrläkare är ofta en dålig ersättare för den fast anställda läkaren eftersom det går emot vår ambition att ge patienterna kontinuitet i vården.

Region Gävleborgs anställda VET hur det ser ut med hyrläkarberoendet. Regionpolitikerna har förhoppningsvis insikt i problematiken med att inte kunna rekrytera personal för att bemanna primärvården. Jag har ingen aning om vem det är Roger O Nilsson försöker lura, och jag förstår inte vad han tror att det finns att vinna på att försöka lura läsarna.

Och det inger inte förtroende för regionens förmåga att faktiskt ta itu med beroendet av hyrläkare och hyrsyrror, när divisionschefen själv påstår att problemet redan är i stort sett löst.

Peter Nordebo, Liberalerna

Säkrare läkemedelsbehandling för äldre

Med stigande ålder blir vi alla mer känsliga för biverkningar av läkemedel, eftersom kroppens förmåga att omsätta läkemedel avtar samtidigt som känsligheten ökar. Samtidig användning av många läkemedel – multimedicinering – är också enligt Socialstyrelsen den enskilt största riskfaktorn bakom läkemedelsbiverkningar, död, akutmottagningsbesök och liknande, även sen man justerat för vederbörandes sjukdomsbörda. Trots denna kunskap förekommer alltför ofta onödig multimedicinering, olämpliga läkemedel, otydligt läkaransvar och bristande uppföljning av insatt behandling. Genom den statistik som årligen tas fram av Socialstyrelsen m fl vet vi rätt väl hur det står till. Siffrorna för vårt landsting avviker inte särskilt mycket från rikets. Därmed inte sagt att medelvärdet i riket är det optimala – även det skulle behöva sänkas betydligt. Men variationerna mellan kommunerna är större – Gästrikland uppvisar bättre värden än Hälsingland. Så i länet finns en betydande förbättringspotential!

 Största hindren för en förbättring är enligt min mening:

• Dålig kontinuitet läkare-patient försvårar uppföljning av insatt behandling. Det stora antalet hyrläkare/stafettläkare är en viktig faktor. Ju fler behandlande läkare patienten möter, desto fler mediciner får i regel patienten.
• Länsgemensamma rutiner tillämpas inte fullt ut. Landstinget Gävleborgs revisorer har den här mandatperioden vid två tillfällen granskat läkemedelsanvändningen. Första rapporten uppmärksammade brister och riskområden som behövde åtgärdas. I uppföljningen mars 2014 visades att de åtgärder som vidtagits inte fått något större genomslag i praktiken

Detta är förstås inte acceptabelt! Betydligt kraftfullare insatser krävs av Landstinget Gävleborgs kommande majoritet för att förbättra patient-läkarkontinuitet (gärna husläkare!) och att ta nya tag för införandet av de länsgemensamma rutinerna. Kommunerna har ansvaret att i sina avtal om läkarförsörjning vid äldreboenden se till att behovet av både läkartid och kontinuitet tillgodoses, allt för en säkrare läkemedelsbehandling.

/Leif Jonsson, FP Bollnäs

Byt ut ledningen för landstinget 14 september!

Gävletidningen Arbetarbladet har slagit larm om att vårdpersonal på Gävle sjukhus gråter på jobbet. På Hudiksvalls sjukhus är det ”Värre än på länge”, enligt en artikel i Hudiksvalls Tidning i början på sommaren. Landstingsrådet Eva Tjernström, S, säger till Arbetarbladet att ”vi måste titta på det här i höst”. Som om situationen skulle kommit som en överraskning…

Anledningen till att personalen går på knäna på de två landstingsdrivna akutsjukhusen stavas sjuksköterskebrist. Det är svårt att rekrytera både vikarier och tillsvidareanställda sjuksköterskor. Beroendet av stafettläkare är också mycket stort, eftersom det är lika svårt att rekrytera läkare.

Landstinget behöver en ny politisk ledning! Det behövs en ny personalpolitik i Gävleborgs läns landsting och då behövs det nya kvastar. Som konsumentupplysning kan det påpekas att landstinget de senaste 100 åren har styrts av Socialdemokraterna, ensamma eller i olika konstellationer. Just nu samverkar de med Centern och Miljöpartiet. Vill man ha förändring bör man alltså rösta på något annat parti.

Samverkan Gävleborg är den organiserade oppositionen i landstinget. De fyra partierna Folkpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna och Sjukvårdspartiet har ett samlat program för hur bristerna i landstinget ska tacklas.

Genom att rösta på något av de fyra partierna i Samverkan Gävleborg kan du påverka situationen för personalen. De måste få arbetsro och känna att det finns ett förtroende för deras professionalism. Bara så kan landstinget förtjäna att få förtroende av personalen och patienterna, så att den negativa spiralen kan hejdas.

Om du väljer Folkpartiets valsedel och kryssar för mitt namn lovar jag att driva de här frågorna i den nya regionen!

Peter Nordebo, FP

Sjukvårdskris i Gävleborg

Återigen illavarslande signaler från Landstinget Gävleborg. Denna gång ett larm från akutmottagningen vid Gävle sjukhus. Nästan 60 läkare hotar att avsäga sig det medicinska ansvaret om inte ledningen vid akutmottagningen i Gävle förmår åtgärda den patientosäkra situation som uppstått sedan ett 30-tal sjuksköterskor slutat sitt arbete på akutmottagningen det senaste året.

Men det är inte det enda tecknet på en patientsäkerhet i fara. Läkarvakanserna i länet har medfört en omfattande användning av hyrläkare med åtföljande dålig läkar-patientkontinuitet. Vakanssituationen grundas enligt min uppfattning framför allt i ett alltför snålt inrättande av ST-block för att utbilda specialister inom landstinget samt en arbetsmiljö som inte gör länet attraktivt, utan färdiga specialister lämnar i alltför hög utsträckning länet. Just arbetsmiljö- och ledningsfrågor torde också vara viktiga orsaker till dagens situation på akutmottagningen liksom i flera andra fall. Ett annat område är äldres läkemedelsbehandling med en omfattande multimedicinering av äldre åldersgrupper, brister i läkemedelsrapporteringen när patienter flyttas mellan olika vårdnivåer osv.

Gävleborg är ett av de landsting där flest personer får vårdskador. För närvarande toppar Landstinget Gävleborg landstingslistan med flest anmälda vårdskador. Exempelvis drabbas ungefär var tionde patient av infektioner under sjukhusvistelsen. Ett utbrott av vankomycinresistenta enterokocker, VRE, på sjukhuset i Gävle omfattar hittills c:a 200 fall. När det gäller infektionerna kan behövas förbättringar på flera områden för att komma tillrätta med problemen: ökad tillgång på enkelrum, högre nivå på bemanning och städkrav, bättre följsamhet till hygienrutiner osv.

Ifrån landstingsoppositionen har vi vid flera tillfällen tagit upp de här problemen. Senast har Folkpartiets landstingsledamöter krävt besked från landstingsledningen om orsakerna till det höga antalet vårdskador i länet och vilka förebyggande åtgärder man planerar för att få en bättre patientsäkerhet. Läkarrekryteringen har jag tidigare aktualiserat liksom behovet av mera enkelrum på sjukhusen. Senast har oppositionsrådet Carina Östansjö (FP) tagit upp akutmottagningen i Gävle och ställt följande frågor till landstingsledningen, vilka ännu inte är besvarade:

– Vad har landstingsledningen vidtagit för åtgärder för att garantera patientsäkerheten på akutmottagningen?

– Vilka lärdomar har man dragit av det inträffade?

– Hur tänker man agera för att förhindra att sådant här inträffar i framtiden?

Det är inte bara vi i politiken som observerat förhållandena på akutmottagningen. Också i länets tidningar efterfrågas landstingsledningens åtgärdsprogram. Läs t ex Ljusnans ledare 2014-04-04

/Leif Jonsson, FP Bollnäs

Äldre och läkemedel

I ett tidigare blogginlägg skrev jag om den felmedicinering äldre ofta utsätts för. När det gäller multimedicinering, som är den enskilt största riskfaktorn för läkemedelsbiverkningar hos äldre, har Bollnäs sämsta siffrorna i länet. Nästan hälften av befolkningen 80 år och äldre har 10 eller fler olika läkemedel på recept. Utifrån detta interpellerade jag socialnämndens ordförande om vad Bollnäs kommun, som ansvarig för hälso- och sjukvården vid kommunens äldreboenden, gör för att förbättra äldres läkemedelsbehandling och vilka de största hindren för en förbättring anses vara. I veckans sammanträde med kommunfullmäktige besvarades interpellationen.

Socialnämndens ordförande Erika Engberg (S) lyfte i interpellationssvaret fram som större hinder
• Dålig kontinuitet vårdgivare-patient, framför allt dålig läkar-patientkontinuitet i primärvården
• Länsgemensamma rutinerna för läkemedelsgenomgångar, läkemedelsberättelser och aktuella läkemedelslistor tillämpas inte fullt ut

Kontinuiteten viktig kvalitetsindikator!
Att dålig patient-läkarkontinuitet lyfts fram som ett stort hinder för en bättre läkemedelsbehandling var inte oväntat. Som gammal folkpartist, som genom åren talat mig varm för husläkare och patient-läkarkontinuitet, känner jag väl till kontinuitetens betydelse för patientsäkerhet och vårdkvalitet.
Landstinget Gävleborg utmärker sig för ett stort beroende av s k stafettläkare. I olika undersökningar har det visats att dålig kontinuitet med många förskrivande läkare per patient försämrar kvaliteten i äldres läkemedelsbehandling med bland annat ökande multimedicinering. Bristerna är därvidlag inte mindre i ordinärt boende. Kommunen kan ju inte direkt påverka landstingets läkarrekrytering och arbetsmiljö. Det är en fråga vi i landstingsoppositionen också aktualiserat vid upprepade tillfällen, bland annat ST-utbildningens betydelse för läkarförsörjningen. Men kommunen har självfallet möjlighet att skriva in krav på hög läkarkontinuitet när man träffar avtal med landstinget om läkarmedverkan på äldreboendena. Det gäller att beakta det vid kommande avtalsförhandlingar!

Länsgemensamma rutiner måste fungera bättre!
Det andra större hindret gäller hur duktigt landstinget är att implementera socialstyrelsens föreskrifter om läkemedelsgenomgångar, läkemedelsberättelser och att se till att patienternas läkemedelslistor är korrekta. I en samverkansgranskning mellan revisorerna i landstinget Gävleborg, Gävle och Bollnäs kommun påvisades brister bland annat på det här området. En uppföljning med anledning av rapporten kommer att redovisas i kommunfullmäktige senast i februari 2014. Min fråga om det, mot bakgrund av de höga nivåerna av multimedicinering i Bollnäs, förs någon diskussion med landstinget om hur man gemensamt ska få till stånd en förbättrad läkemedelsbehandling av äldre, fick inget svar.

Några viktiga förbättringsåtgärder:
– Landstingets läkarrekrytering måste bli bättre
– Ställ krav på läkarkontinuitet i avtalen med landstingen
– Länsgemensamma rutinerna måste fungera bättre inom landstinget
– Dialog kommun-landsting om åtgärder för att minska den omfattande multimedicineringen

Äldres läkemedelsbehandling är en viktig del i äldreomsorgens kvalitet. Jag kommer också i fortsättningen följa frågan och utvecklingen i såväl landstinget som Bollnäs kommun.
/Leif Jonsson, FP Arbrå

Mer om ST-läkare

Sen jag i juni hade en interpellation om ST-läkarutbildningen i Landstinget Gävleborg har förhållandena uppmärksammats i lokalpressen. I Ljusnan den 26 juli kunde man t ex se rubriken ”Skriande brist på ST-läkare”. I artikeln redovisas fakta som jag också sökte föra fram i landstingsdebatten. ”Läkarbristen” och hyrläkar-stafettläkarproblemet har i sommar också diskuterats och diskuteras fortfarande i tidningarna.

Huruvida det föreligger en läkarbrist i Sverige kan diskuteras. Av senast tillgängliga statistik från OECD förefaller Sverige ha en god läkartillgång. Endast Österrike, Italien, Spanien och Grekland har en större läkartäthet än Sverige räknat i antalet praktiserande läkare per 1000 inv. Läkartätheten i de andra nordiska länderna är lägre än hos oss. Statistiken över antalet läkarkonsultationer per capita visar dock en annan bild – Sverige ligger mycket lågt med mindre än hälften av snittet i övriga 33 OECD-länder. Endast Mexiko visar sämre siffror.

Visserligen måste sådan här statistik tas med en nypa salt – inte minst hälsosystemens organisation i de olika länderna påverkar resultatet. Men felet i Sverige är sannolikt inte en absolut läkarbrist utan en mera betydelsefull faktor är att landstingets inriktning vid inrättandet av ST-blocken för läkarnas specialistutbildning inte varit särskilt framsynt. Antalet ST-block borde ha legat och ligga högre och framför allt borde, enligt min uppfattning, inriktningen på ST-blocken ha haft en tyngdpunkt på de utpräglade bristspecialiteterna allmänmedicin och psykiatri. Förhoppningsvis beaktar sjukvårdshuvudmännen sommarens debatt och väljer en annan inriktning vid inrättandet av ST-block. En nationell strategi för specialistutbildningen skulle bidra till en bättre läkarförsörjning i framtiden.
/Leif Jonsson, FP Arbrå

Landstinget försummar läkarutbildningen

Fokus har länge varit riktat på Landstingets Gävleborgs användande av hyrläkare. Framför allt är det brist på allmänläkare. Kostnaderna för landstinget har i flera år varit bland de högsta i landet. Debatten har handlat om landstingets personalpolitik och hur man ska kunna behålla läkarna och samtidigt rekrytera nya. I en interpellationsdebatt vid senaste landstingsmötet sökte jag sätta fokus på utbildningen av allmänläkare som en viktig strategiskt fråga för landstinget.

Utbildningen sker på s k ST-block, som landstinget inrättar. Enligt min uppfattning har Landstinget Gävleborg försummat att satsa på utbildning av tillräckligt många ST-läkare. Det har under en följd av år inrättats för få ST-block i allmänmedicin, något som också styrks av resultatet i Läkarförbundets kartläggning av bemanningen på landets hälsocentraler/vårdcentraler. För att om fem år, vilket är den tid ST-tjänstgöringen i regel tar, nå full bemanning beräknas Landstinget Gävleborg behöva närmast tredubbla antalet ST-läkare i allmänmedicin!

Och av dem som utbildas stannar alltför få kvar i länet. I Hälsingland har 21 läkare avslutat sin specialistutbildning i allmänmedicin de senaste fyra åren. Men av dessa arbetar bara nio kvar i området! Detta pekar på att det finns brister i arbetsmiljön. Drägliga arbetsvillkor är en absolut förutsättning för att läkarna ska stanna i landskapet. Det är ju inte precis någon brist på lediga tjänster.

Situationens allvar belyses också av Socialstyrelsens Nationella planeringsstöd 2013. Av det framgår att under den närmaste tioårsperioden beräknas antalet specialiserade läkare öka med 18 %. Däremot bedöms antalet specialister i allmänmedicin (allmänläkare) minska med 32 % (sic!). Mot bakgrund av den prognosen finns utomordentligt starka skäl att i arbetet med landstingets framtida kompetensförsörjning, förutom att arbeta för bättre arbetsmiljö och arbetsvillkor, också satsa på flera utbildningstjänster. I det ingår också att ge hälsocentralerna och sjukhusklinikerna goda förutsättningar att ta emot läkare under utbildning.

/Leif Jonsson, FP Bollnäs