Ingen mer långbänk kring äldreboende

I juni i fjol beslutade kommunfullmäktige i Bollnäs att fler verksamheter ska konkurrensutsättas för att öka effektiviteten. Privata företag är intresserade av att etablera sig som leverantör av välfärdstjänster till Bollnäs, i första hand äldreomsorg.

Apeiron Omsorgsfastigheter har ansökt om att få tillgång till mark för att med egen finansiering bygga ett nytt och modernt äldreboende med 60 lägenheter intill Nyhamre skola. Aleris, som idag framgångsrikt driver verksamheter vid Bollnäs sjukhus, vill etablera sig inom både särskilt boende och hemtjänst, och skulle gärna driva det äldreboende som Apeiron planerar för. Det finns också andra aktörer som muntligt och skriftligt har visat intresse.

År 2012 tog Aleris över merparten av sjukvården vid Bollnäs sjukhus. Avtalet löper på fem år, med möjlighet till förlängning två plus två år. Den tid som har gått har varit en framgångssaga, där ett stort Investorägt vårdföretag fungerat som entreprenör åt landstinget.

Aleris har rankats i topp under de här åren. Men avtalet kommer att löpa ut år 2021! Och frågan vi ställer oss är om Bollnäsborna kan lita på att den sittande majoriteten i Region Gävleborg kommer att upphandla verksamheten på nytt – eller om det kommer nya försök att lägga ner vårt sjukhus?

En sak är säker – ingen kan vara säker på löften som (S)tälls ut före valet…

Vi vill ha Aleris kvar. Det bästa vore om Bollnäs kunde bli en långsiktig partner till Aleris i utvecklingen av framtidens vård och omsorg. Det skulle höja kvaliteten för ett ökande antal äldre i behov av bistånd. Om Bollnäs blir en testbädd för nya metoder och ny teknik skulle Aleris ha anledning att bli kvar och utvidga sin verksamhet i kommunen. Jobb skulle säkras och nya jobb komma till.

Socialnämnden och dess förvaltning har sedan länge talat om behovet av nytt äldreboende i Bollnäs. Men nämnden har fortfarande inte kommit till skott. Nu är det dags att fatta beslut.

Till att börja med ska förstås Apeirons begäran om att få bygga äldreboende behandlas skyndsamt. Att sälja kommunal mark till en byggherre är inget som behöver dras i långbänk.

Peter Nordebo och Yanina Westergren

Liberalerna Bollnäs

Liberalernas vision för nya SJ-stan i Bollnäs

Denna text publicerades först som insändare i lokaltidningen Ljusnan och på deras nyhetssajt helahalsingland.se 2017-02-08.

Vi har närmare 60 procents arbetslöshet bland utrikesfödda i Bollnäs, och cirka 25 procents arbetslöshet bland ungdomar. Vi har dessutom landets lägsta utbildningsnivå. Vi ligger i Sveriges bottenskikt vad gäller dessa bitar. Så, vad göra för att bryta detta? Gnälla, bli arg, förfära sig och bygga vidare på motsättningar, eller komma med förslag på lösningar? Jag föredrar det senare. Trumvirvel… Liberalerna har en ny vision för framtidstro i Bollnäs!

Inom tio meter från SJ-området finns resecentrum med buss- och tågförbindelser, Kulturhuset med bibliotek, massor av aktiviteter och stor lunchrestaurang, stadens centrum med all sin handel, matvaruaffär, bensinmack – och en mycket vacker badplats! Snart finns även flera nya bostadshus på armlängds avstånd. Att SJ-områdets byggnader i mitt tycke är Bollnäs vackraste lyfter det hela än mer. Hur bra kan ett läge bli för ett studiecentrum? Ungefär så bra.

Tänk dig nu att det växer upp en ny stadsdel där, kallad SJ-stan eller Campus SJ. Här samlas alla former av vuxenutbildning som kommunen har med att göra, samt tillhörande och relaterade verksamheter; Komvux, SFI, Högskoleenheten, studieförbunden, Yrkeshögskolan, Hälsinglands Utbildningsförbund, Näringslivskontoret med Starta eget-utbildningar, samt praktik- och lärlingsförmedling. Här får vi då ett vuxenstudiecentrum och ett naturligt integrerande smältdegel med automatisk dynamik – ett kraftverk för utveckling. I en sådan kreativ miljö behöver inget tillsättas. Idéer och utveckling kommer av sig själv när människor får ny kunskap, hittar nya vägar, får självrespekt och skapar meningsfullheter tillsammans i positiva sociala gemenskaper. Denna nya härliga soppa innebär även utökat underlag för såväl befintlig handel som nya kringtjänster. Fler skulle komma i studier, praktik, arbete eller starta eget.

I SJ-stan hamnar alla nya utbildningssatsningar, och det blir lättare att få hit yrkesutbildningar av olika slag. Bollnäs knyter samman landskapet och blir Hälsinglands kunskapscentrum. Vi blir det nationella exemplet som visar hur man som liten norrländsk inlandsort gör när man lyckas.

Jag ser det redan framför mig. Gör du?

/Yanina Westergren, Liberalerna Bollnäs

Fler vill bo i Bollnäs!

Preliminära befolkningsuppgifter från SCB visar på fortsatt befolkningstillväxt i Bollnäs. Under första halvåret ökade antalet invånare med 184 personer, något fler än under samma period förra året.
Det är bra för Bollnäs kommun med befolkningstillväxt. Fler invånare ger större underlag för välfärd och service. Med fler som behöver både privata och offentliga tjänster ökar antalet jobb. Även om arbetslösheten är ett stort problem så har antalet öppet arbetslösa faktiskt minskat med 4,8 procent sedan förra året. Trots att befolkningsökningen i huvudsak beror på att många nyanlända bosätter sig i vår kommun.
År 2013 antog Bollnäs kommun ett nytt näringslivspolitiskt program. En av de viktigaste punkterna var det uttalade målet att vända befolkningstrenden och öka antalet kommuninvånare. Då hade vi drygt 26 100 invånare och trenden var sjunkande. Målet var och är 27 000 invånare år 2018. Prognosen är preliminärt att vi kommer att ha cirka 26 600 invånare sista december i år.
För en fortsatt positiv ekonomisk utveckling i Bollnäs är det några faktorer som är mer avgörande än andra. Vi behöver få fler människor i jobb, vi behöver hjälpa de unga att klara skolan och få en bra utbildning som leder till arbete, vi behöver ge de nyanlända bra verktyg och möjligheter till lärande och jobb, och vi behöver kunna erbjuda fler bostäder till dem som vill bo i kommunen.
Men den kanske viktigaste nyckeln är de nyanlända. Utan dem skulle trenden fortsatt vara fler döda än födda, fler utflyttade än inflyttade och en allt högre genomsnittsålder. De nyanlända innebär fler i aktiv, arbetsför ålder och fler unga som kan och vill utbilda sig för att få jobb!
Peter Nordebo, Liberalerna

Trafikverket borde lyssna bättre

Det är med stigande förvåning jag läser i Ljusnan om hur Trafikverket tänker kring sin egen remiss om förslaget till sänkta hastighetsgränser på vägnätet i Hälsingland. I artikeln beskriver tidningen de mycket kritiska remissvar som kommit in från Ljusdal, Bollnäs och Region Gävleborg. Den gemensamma linjen från regionen och kommunerna är att det inte är rimligt att vi i Hälsingland och Norrland ska ta smällarna för att minska koldioxidustläppen, medan södra Sverige får inveteringspengarna för bättre vägar och därmed högre hastighetsgränser.
Men trots att Trafikverket faktiskt aktivt skickat ut förslaget på remiss för att få in synpunkter på förslagen säger trafikplaneraren på myndigheten att några hänsyn till vad vi tycker i Gävleborg inte kommer att tas. Huvuddragen i förslaget att genomföras som planerat, säger Agneta Löf:
”Vid år 2025 ska det inte finnas några 90-vägar, utan det är 100 eller 80 som gäller. Och ska det vara över 80 på högtrafikerade vägar så ska de ha mittseparering”, säger hon.
Och det vore väl ok om det vore så att Trafikverket planerade för mittseparering på de vägar i Hälsingland som berörs. Men den kommande ”satsningen” på riksväg 83 innehåller ingen mittseparering. Överhuvud taget är de planerade åtgärderna inte tillräckligt omfattande för att på något avgörande sätt lyfta trafiksäkerheten för oss som kör längs vägen. Pengarna räcker inte ens till den utlovade cykelvägen mellan Arbrå och Vallsta.
Det är dags för Trafikverket att tänka om och tänka rätt. Och med ödmjukhet ta till sig av de synpunkter som kommit in från remissinstanserna. Det är inte meningen att statliga verk bara ska köra över näringsliv, kommuner och medborgare!
Peter Nordebo (L)

Låt SJ-området bli en motor för Bollnäs framtida utveckling!

Ett fönster i tiden har öppnat sig i Bollnäs. Sedan kommunfullmäktige i Bollnäs (dåvarande Folkpartiet Liberalerna röstade mot) beslutade att köpa fastigheten Bro 4:4 år 2009 och tömde byggnaderna på deras hyresgäster har de flesta byggnader stått tomma och obrukade. Det har varit av stort värde att kulturföreningen Lokomotiv och hantverksföretaget Återbrukshyttan kunnat hålla lokalerna tillgängliga för allmänheten åtminstone sommartid. Fritidsgården Gumpels verksamhet lockar många i olika åldrar, och den gamla kontorsbyggnaden vid infarten till området fick nytt liv när Ungdomsplattformens verksamhet flyttade in.
Men någon möjlighet att på allvar börja planeringen för en ny stadsdel har bromsats av att saneringsfrågan inte löstes innan köpet. Sedan dess har frågan om saneringen legat som en våt filt över området. Nu ligger ett avtal mellan kommunen och Trafikverket för undertecknande. Med det kommer Trafikverkets ekonomiska ansvar för saneringskostnader att slutligt regleras och kommunen kan under 2016 gå vidare med arbetet för framtiden.
Det ger en unik möjlighet för Bollnäs att använda ett centralt område för att bygga en ny stadsdel. Inom gångavstånd från Resecentrum finns ett 8,5 hektar stort markområde som kan användas för arbete, utbildning och fritid. Ett långsiktigt utvecklingsarbete ger möjligheter att exploatera SJ-området på ett sådant sätt att handel, kultur, hantverk, utbildning, hotell och bostäder växeldrar för ökad tillväxt och sysselsättning i Bollnäs kommun. Behoven är stora. Befolkningen har vuxit med drygt 450 personer de senaste två åren, till vilket kommer ungefär 700 asylsökande som bor i asylboende i kommunen. Arbetslösheten är hög bland både ungdomar (26 procent i åldern 18-24 år; 371 personer) och utrikes födda (55 procent; 796 personer), grupper som i statistiken delvis överlappar varandra. För många av dessa är det luckor i utbildningen som förhindrar inträde på arbetsmarknaden. Många ungdomar har inte fullgjort sin gymnasieutbildning, andra har ännu inte skaffat eftergymnasial utbildning. Bland de utrikesfödda är bristande kunskap i svenska språket och svenska seder och bruk ofta hindrande.
På SJ-området finns möjlighet att etablera lokaler för utbildning för att möta dessa behov av olika utbildningsinsatser. Här finns också möjlighet till handel och hantverk, företrädesvis i form av mindre affärslokaler, men befintliga byggnader och eventuell nybyggnation kan också ge möjlighet för etablering av större nationella aktörer på handelsområdet. I huvudsak bör investeringar i kommunal regi vara affärsmässiga där kostnaderna på lång sikt täcks av hyres- och andra intäkter. Kommunen bör också aktivt söka samarbete med externa investerare/exploatörer för att fylla området med aktivitet.
De miljögifter som 100 år av järnvägsverksamhet lämnat efter sig i och på marken i området behöver saneras innan exploatering sker. En stor del av saneringsarbetet kommer säkert att kunna samordnas med etablering av infrastruktur inom området, som fjärrvärme, vatten och avlopp, fiber och elförsörjning. Vissa särskilt omfattande föroreningar kommer att kräva större målinriktade insatser.
Med utgångspunkt från de undersökningar som genomförts kan ett kommande planarbete identifiera om och var mark skulle kunna avsättas för bostadsbyggande och annan mer känslig markanvändning. Med tanke på både bullerproblematik och föroreningar är det sannolikt att bostäder kan bli aktuella i den östra delen på fastigheterna Bro 4:4 (kommunens) och Bro 4:1 (Trafikverkets). Särskild uppmärksamhet bör ges möjligheterna att skapa ytterligare lokaler för idrotts- och fritidsverksamheter, kanske i anslutning till Gumpels.
Många byggnader på de berörda fastigheterna har stort kulturminnesvärde och bör därför bevaras till det yttre och renoveras varsamt. Nybyggnation bör vara anpassad till den arkitektur som präglar området. I det fördjupade översiktsplanearbetet för Bollnäs tätort bör det sammanhängande SJ-området avsättas för handel, fritid, kultur, hantverk och kontor, och också inrymma bostäder. Detaljplaner bör kunna upprättas i etapper, där den första avser kommunens egen fastighet Bro 4:4.
Men planeringen bör ske i ett större sammanhang där hela området från Resecentrums södra del till gränsen mellan Bro 4:4 och de angränsande privata fastigheterna i norr. En utgångspunkt bör vara att få en överenskommelse om ny lokalisering, både av Trafikverkets kvarvarande verksamhet vid västra lokstallarna på Bro 4:1 och av Infranords verksamhet i Trafikverkets lokaler invid Järnvägsgatan. Det är viktigt att slå vakt om de arbetstillfällen som finns på dessa arbetsställen och att hitta en ekonomiskt försvarbar lösning för alla inblandade parter. Då kan också Bro 4:1 införlivas i en andra etapp av detaljplanearbetet. Goda idéer och uppslag för den fortsatta planeringen finns i de två examensarbeten som togs fram vid samhällsbyggnadskontoret under 2013. Men någon form av utåtriktad tävling för att få fram goda idéer om olika handlingsvägar kan vara en bra idé.

För att möjliggöra den tänkta utvecklingen av SJ-området bör frågan om en bandyhall slutligt avgöras genom att en enkel hall i enlighet med klubbens egna skisser från 2015 byggs i kommunal regi på Sävstaås. Den närmare utformningen av upphandlingen får tas fram av teknik-, service- och fritidsförvaltningen i samverkan med Inköp Gävleborg och föreningen. Men den bör inriktas på att få ut mesta möjliga inom ramen för en budget på 70 miljoner kronor. Den anbudsgivare som erbjuder den bästa och mest omfattande lösningen inom budget ska också vinna upphandlingen.
Det stora värdet av en inomhushall med bandyplan är att det skapar bättre förutsättningar för idrottsföreningar som bedriver barn- och ungdomsverksamhet på is, i första hand BGIF bandy. Men den kan också ge utökade möjligheter för idrottsrörelsens insatser i integrationsarbetet, för skolornas idrottsverksamhet, för bandyinriktning vid gymnasieskolan och för allmänhetens tillgång till istider.
Det bör uppdras åt teknik- och fritidsnämnden att ta fram en grundläggande ekonomisk kalkyl för att klargöra fördyringen av driften av en bandyhall jämfört med den nuvarande situationen. I planerna ska också konstgräs på den nuvarande bandyplanens plats ingå. Samverkan med sopnsorer och andra finansiärer vid sidan av kommunen bör övervägas i samverkan med BGIF.
Peter Nordebo, Liberalerna

Alla ska med – startjobb för unga och nyanlända

Arbetslösheten i Hälsingland är oroväckande hög. Det är framför allt utrikes födda och unga som står utanför arbetsmarknaden. En grundläggande orsak är att många i de här grupperna saknar tillräckliga kvalifikationer och/eller kunskaper för att motivera en anställning till full minimilön enligt avtal. Därför föreslår Liberalerna att en ny anställningsform införs – startjobb. Startjobben ska ha en lön på mellan 14 000 och 16 000 kronor och vara fria från arbetsgivaravgifter. Det betyder att kostnaderna för en arbetsgivare i runda slängar halveras för en anställd i ett startjobb.
Ett jobb att gå till och en egen lön ger människor frihet och makt över sin egen vardag. En anställning kan också vara en förutsättning för egen bostad. Och viktigast för integrationen är att den som flytt hit får bidra i stället för att leva på bidrag.
Den svenska modellen bygger på att arbetsmarknadens parter kommer överens om löner och villkor för jobben. Men just nu står stora grupper och bankar på dörren in på arbetsmarknaden, men de som redan finns på insidan är inte beredda att öppna upp för enklare jobb till lägre lön. Liberalerna vill att alla ska med.
Idag levererar arbetsmarknadens parter inte tillräckligt med enkla jobb. Integrationsutmaningen är så viktig att vi politiker måste göra något om fack och arbetsgivare inte klarar av att sänka trösklarna och öppna dörren för nya grupper. Det är både orättvist och osolidariskt att bara se till dem som redan har ett jobb – vi tycker istället att alla ska med.
Peter Nordebo, Liberalerna

Mer socialt ansvar i arbetslivet!

Vi står på tröskeln till en ny tid, där fler och fler människor kan inkluderas på en arbetsmarknad där det finns plats för alla med arbetsförmåga. Många som på grund av funktionsnedsättningar eller sjukdom stått utanför arbetsmarknaden kommer att få en möjlighet att bli delaktiga i den gemenskap och glädje som finns på en arbetsplats och samtidigt själva ta ansvar för sin försörjning. Utvecklingen drivs på genom arbetsinkluderande sociala företag och större socialt ansvarstagande (CSR – corporate social responsibilty) i det privata näringslivet.

I arbetsintegrerande sociala företag kan människor få en anställning som tar hänsyn till nedsatt arbetsförmåga och företaget kompenseras genom bidrag från Arbetsförmedling och/eller Försäkringskassan. Verksamheten i ett socialt företag är inte inriktad på vinst till ägarna. Eventuellt överskott återanvänds till att bereda arbete för fler.

Det är viktigt att politiken öppnar möjligheterna och lämnar utrymme för utvecklingen av mer socioekonomiskt tänk. När verktygen hos Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan vässas och utvecklas måste staten ta hänsyn till effekterna på de sociala företagen. Stat och kommun behöver strategier för offentlig upphandling med sociala villkor. Vi behöver själva se över hur vi i den egna verksamheten kan lämna utrymme för sociala företag och skapa förutsättningar för dem att växa fram.

Arbetsintegrerande sociala företag är inte bara en möjlighet för dem som stått långt från arbetsmarknaden att få ett jobb. Det kan vara möjligheten att få ett första jobb, att ta ett första steg till ett jobb på den reguljära arbetsmarknaden. Men generösa möjligheter till stöd för arbetsgivare som är beredda att öppna upp sina arbetsplatser för dem är helt nödvändiga.

Också i Bollnäs kommun behöver vi formulera en strategi för socialt ansvar i arbetsliv, för kommunen som arbetsgivare, för socialtjänstens arbete, för näringslivspolitiken, för flyktingmottagandet, för upphandlingen och för alla andra aspekter där kommunala beslut påverkar möjligheterna till inkludering!

Peter Nordebo, FP

Vinster behövs för välfärdens skull!

Lördagen den 12 juli återöppnas affären i Vallsta.

Företagande är förutsättningen för välfärd. Och vinst är förutsättningen för företagande. Genom företagande skapas jobb, som ger försörjning åt dem som arbetar. Den enskilde företagaren drivs sällan av vinstintresse, i den meningen att målet är att skapa så mycket pengar som möjligt på bankkontot. Men vinsten från en framgångsrik verksamhet är det som skapar möjlighet att expandera, att bygga vidare, att skapa något mera. Och att skapa och bygga upp är det som motiverar de flesta företagare, stora som små.

Att förbjuda vinster i välfärden är alltså att tacka nej till den enskilde företagare som vill skapa och bygga upp en livskraftig verksamhet inom till exempel vården eller skolan. Då är det bättre att på valdagen tacka nej till vänster i välfärden.

I dagarna öppnar Tempo-butiken i Vallsta. Det är ovanligt att en bygd som förlorat sin butik får en andra chans. När en affär lagts ner eller gått omkull på grund av bristande lönsamhet brukar det inte finnas någon med tillräcklig framtidstro att göra en sådan satsning. Men i Vallsta öppnar affären igen, tack vare en handfull entreprenörer. Robert och Jessica Wennerholm ger sig in i ett nytt projekt, efter att ha drivit pensionat Vilan i Orbaden och Time-butiken vid macken i Vallsta.

Och bakom Robert och Jessica finns Årets företagare 2013, Samsons. De tre bröderna Markus Mörk, Daniel Eriksson och Tomas Kolmodin personifierar, tillsammans med mamma och pappa Margareta och Sam Eriksson, entreprenörskapet när det är som bäst. Det var Samsons som köpte affärshuset i Vallsta och som har rustat det för miljoner inför premiären på lördag. Och förutsättningen för företagandet är vinsten. Utan vinst hade det inte funnits möjlighet att göra nya investeringar.

Kommer Vallsta att få behålla butiken? Det avgör Vallstaborna själva. Om Robert och Jessica vinner tillbaka kunderna och om människorna väljer att handla på butiken i byn kommer det att finnas förutsättningar för lönsamhet. Men utan vinst kan inga företag drivas. Vinsten är en förutsättning för affären, liksom för macken, däckverkstaden och skogsmaskinsföretaget Samsons i Vallsta.

Vinsten är en förutsättning för välfärden. Låt ingen lura dig att tro något annat.

Peter Nordebo, FP

Lever storhetsvansinnet kvar?

Under andra världskriget stod vi utanför, och fick på så sätt ett ekonomiskt försprång gentemot nästan hela resten av Europa. Mellan 1939 och 1960 fördubblades den svenska bruttonationalprodukten, vilket gjorde det möjligt för oss att bygga upp vårt välfärdssamhälle och införa flera sociala reformer.

I dag ser vi rekordstora skatteintäkter till kommunerna – som i bästa fall läggs på välfärden. Bra, va? Nej, inte riktigt, för all forskning visar att ju större välståndet blir, ju rikare befolkningen blir, desto mer välfärd vill den ha. Tage Erlander talade redan på 60-talet om ”de stigande förväntningarnas missnöje” – att folkets ökade välfärd ledde till krav på ökade samhällsinsatser.

Den snabba fördubblingen av den svenska bruttonationalprodukten är förstås svår att upprepa, och nu har andra länder kommit ikapp oss – som väl är. Men kanske lever ändå ett hemligt litet storhetsvansinne kvar i den svenska folksjälen, i form av drömmen om den blomstrande efterkrigstiden, då vi var överlägsna övriga Europa och hade högst levnadsstandard i världen?

Vi har det fantastiskt bra här i Sverige! Vi har till och med god ekonomi, trots att vi just upplever den värsta lågkonjunkturen på 70 år. Tack regeringen, för det! Tack också till Europa, världens största ekonomi och vår största exportmarknad, som fortfarande är med och finansierar vår välfärd. Utan Europa hade det aldrig blivit något välfärdssamhälle till att börja med. Idag exporterar vi varor och tjänster till ett värde av ungefär halva vårt BNP – och det allra mest till EU-länder.

Sedan har vi frågor som internationell brottsbekämpning, mänskliga rättigheter, bättre djurhållning och bättre miljö, där vi också kommer bäst framåt i samarbete med övriga Europa. Därför är Europasamarbetet så viktigt, och därför är det viktigt vilka politiker som sitter i EU – så gå och rösta i Europavalet söndagen den 25 maj!

/ Yanina Westergren, Folkpartiet Bollnäs

Småskuttarna kan rädda Bollnäs!

Sötebrödsdagarna med omfattande tillverkningsindustri och stinna efterkrigsdagar är förbi. Då hade vi världens största tillväxt. Då byggde vi miljonprogram och “folkhemmet”. Idag har vi en annan situation. Exporten är fortfarande vår viktigaste inkomstkälla, om dock tillfälligt (får vi hoppas) något naggad i kanten av lågkonjunktur. Vi exporterar fortfarande mest varor, men tjänster är den del som växer. Det är nu omställningen till en högre andel tjänste- och serviceindustri är under görning, och det gäller för Bollnäs att hitta sin nya plats.