Café Liberal om aktuell vindkraft i Bollnäs

Det finns tre aktuella vindkraftsprojekt i Bollnäs kommun. Två parker i anslutning till Finnskogen i sydvästra delen av kommunen och en park vid Mjösberget i Östansjödalen i nordöstra hörnet. Det framgick när Liberalerna arrangerade ett digitalt informationsmöte kring vindkraft.

Kommunekologen Sofie Zetterström och planarkitekt Erik Lundh från Bollnäs kommuns samhällsbyggnadskontor var inbjudna för att presentera dagsläget när det gäller vindkraft i kommunen. Genom de befintliga vindkraftparkerna produceras i Bollnäs kommun 700 GWh årligen. Det är närmare en tiondel av den mängd vindkraftsel som enligt en nationell plan ska produceras i de tio kommunerna i Gävleborgs län år 2040.

Kring vindkraftsplanerna vid Mjusberget finns ännu inte så många detaljer, eftersom ingen formell framställan har gjorts. När det gäller projekten Norrberget och Lillås vid Finnskogen har exploatören Wind Sweden kommit längre i planeringen.

Norrberget öster om Gruvberget ska innehålla tolv vindkraftverk med en höjd på 300 meter per styck. Totalt ska parken kunna producera 250 GWh per år. Lillåsparken längre söderut ska innehålla 33 verk om 300 meters höjd med en tänkt årsproduktion om 750 GWh.

Kommunen har begärt att exploatören ska göra inventeringar av både fågellivet och fladdermöss i området. Fladdermöss dras till vindkraftverk och riskerar att slås till döds, och både småskrake och rovfågel häckar i området, förklarade Sofie Zetterström. Kommunen vill också ha en utredning som visar hur skyddsvärda våtmarker påverkas, påverkan på jakt, fiske och friluftsliv och effekten på vandringsleder och kulturvärden. Också buller och fotomontage måste redovisas för att visa påverkan på landskapet.

Kommunen har vetorätt mot eventuella vindkraftsetableringar, men ansökan är ännu inte formellt i ett skede att kommunen måste ta ställning. Men eftersom det utredningsarbete som måste göras inför en ansökan är mycket kostbart för exploatören är det viktigt att ge ett besked i så god tid som möjligt, påpekade Erik Lundh. Eventuellt kommer ett ärende upp redan vid kommunfullmäktige i juni.

Peter Nordebo

L motsätter sig överklagande

Liberalerna i Bollnäs motsätter sig bestämt att Bollnäs kommun överklagar domen om Galvån från Mark- och miljödomstolen. Domstolen har kommit fram till en rimlig balans mellan moderna miljökrav och respekt för äganderätten. Ägarna av vattenkraften i Galvån har accepterat att ta ansvar för att tillmötesgå kravet på fungerande vandringsvägar för fisk och andra arter. Därmed uppfyller domen de ambitioner som uttrycks i kommunens översiktsplan.
Det är en märklig tankegång i kommunledningens resonemang, så som det framgått av Ljusnans artiklar, att domen ska överklagas på grund av detaljer i hur den formulerats. Man kan inte överklaga detaljer i en dom. Överklagar kommunen till högre instans kommer hela processen att tas om och prövas på nytt.
Det är också ett allvarligt avsteg från demokratins spelregler att frågan inte varit uppe för beslut i någon beslutande politisk församling. Än så länge har frågan hanterats helt och hållet inom den informella ”kommunledningen”. Det är inte okomplicerat. Utöver att frågan ställer miljöintresse mot äganderätt handlar det också om hur kommunanställda får/bör agera privat när kommunen blir en part i en konflikt.
Frågan om de mindre vattenkraftverken är i hög grad en fråga om att respektera äganderätten (jmf FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna). Ny lagstiftning som bygger på ny kunskap, ändrade värderingar och andra prioriteringar gäller, men inte retroaktivt. Om enskilda – oavsett om de är fysiska eller juridiska personer – tvingas avstå att utnyttja ägandet av produktionsmedel eller naturresurser därför att vi kollektivt, som samhälle, förändrar spelreglerna, då är det rimligt att vi lika gemensamt ser till att de som förlorar ekonomiska värden på nya regler hålls skadeslösa för detta. Det gäller skogsbruket lika väl som vattenkraften.
Nu finns en dom i Mark- och miljödomstolen. Enligt domen får vattenkraften finnas kvar under förutsättning att företagen på egen bekostnad anlägger fungerande vandringsvägar för faunan. Det kan ifrågasättas om det i sin helhet är åtgärder som den enskilde ska betala för. Men domstolens beslut bör respekteras, eftersom den accepterats av vattenkraftens ägare.

Peter Nordebo, gruppledare Liberalerna Bollnäs

Satsa på väg och järnväg i norr!

Jag läser i Dagens Samhälle om en undersökning av vilka regioner som egentligen står för den svenska exportnäringen. De siffror som oftast används för att jämföra olika regioners bidrag till exporten är Statistiska Centralbyråns, SCB:s. Men det är ett missvisande underlag för beslut om var det finns störst behov av satsningar på infrastruktur som vägar och järnvägar, eftersom SCB:s siffror bara tillräknar exportvärdet till den region där respektive företags huvudkontor finns.

På initiativ av Region Västerbotten har en konsultbyrå räknat ut var produktionen av de varor som går på export sker. Det ändrar förutsättningarna. De fem Norrlandslänens exportvärde är enligt SCB 92,5 miljarder kronor av Sveriges totala export på 1 100 miljarder. Men beräknat på var varorna produceras stiger Norrlands andel till 113 miljarder. Dessutom ska man bära i minnet att åtskilliga exportvaror som tillverkas i andra regioner bygger på råvara från Norrland. Och på vattenkraftsel.

En ökad satsning på upprustning och underhåll av vägar och järnvägar norr om Dalälven skulle innebära ett lyft för exportnäringen. Och för klimatet, om fler av de långväga transporterna kunde köras på järnväg istället för landsväg!

Hälsingland behöver en stark liberal röst. Kryssa mig på Liberalernas valsedel!

Peter Nordebo, Liberalerna

Stärkt liberal landsbygdspolitik

Liberalerna i Gävleborg har lämnat en motion inför partiets landsmöte i höst. Vi vill att Liberalerna tydligare ska markera att partiet vill vara relevant också för väljare i landsorten och på landsbygden. För ett liberalt parti är respekten för minoriteters intressen grundläggande för demokratin. Att urbaniseringen i Sverige är större än i nästan alla jämförbara länder är inte en naturlag, det är en följd av den politik som förts.

När ungdomar går ut gymnasiet väljer de många gånger att flytta till en högskoleort för att skaffa en akademisk examen. Ofta blir de kvar på den nya studieorten och betalar sin skatt i storstaden. Deras gamla hemkommun får dock fortsätta att ta ansvar för far- och morföräldrar när de har behov av omsorg. Det kommunala utjämningssystemet ger inte tillräcklig kompensation för urbaniseringens effekter.

Norrland och skogslänen är och kommer att fortsätta att vara viktiga för landet. Därifrån levereras elkraft från vind och vatten, vedråvara och träprodukter från skogen, stål och metall från gruvorna. Landsbygdens näringar kommer att fortsätta att vara avgörande för de svenska exportintäkterna. En förutsättning är att det ska vara möjligt för människorna att bo kvar, med vettiga möjligheter att ta sig till och från jobbet på den regionala arbetsmarknaden. Det kräver också att vägar och järnvägar underhålls och byggs ut för att bära växande transportvolymer.

Vi vill att Liberalernas politik för landsbygden utvecklas. Det kräver stora investeringar i hela landets infrastruktur. Den skeva fördelningen av väg- och järnvägsbudgetarna gör att anslagen inte ens räcker till att underhålla och bevara standarden på befintlig infrastruktur.

Staten måste ta ansvar för att fiber byggs ut också ut till mindre samhällen på landsbygden innan kopparledningar för telefoni klipps av. Mobilmaster är inte lösningen när äldre behöver trygg och stabil tillgång till välfärdstjänster via bredband.

Liberalerna behöver göra sig till förespråkare för förslag som leder till att hela Sverige kan leva, bortanför de enkla slagorden och plakatpolitiken.

Tillämpningen av strandskydd, förutsättningar för besöksnäringen och turistbranschen, bostadsplanering, kommunikationer, goda villkor för småföretag och kvinnors företagande, forskning och utveckling, tillgången till riskkapital, utbildning – på snart sagt varje politikområde behöver förslag som leder till goda förutsättningar för landsbygden tas fram.

Liberalernas regiongrupp i Gävleborg genom Peter Nordebo, Kent Löfgren och Hasse Backman

Mer variation i skogen bra för landsbygden

Senaste numret av Skogsstyrelsens tidning Skogseko ägnar flera sidor åt att beskriva skogsbruk utan kalhyggen, det vill säga hur man kan avverka på andra sätt än det trakthyggesbruk som just nu är helt allenarådande. I 40 år fram till 1993 var alla andra metoder än trakthyggesbruket i princip förbjudet. Svenska skogsägare skulle vara produktionsinriktade och använda de rationellaste skogsbruksmetoderna. Och kalhyggen är det effektivaste sättet att nyttja skogsmarken om det enda målet är att så snabbt som möjligt får ut så mycket virke som möjligt från en given skogsareal.

Men för den som äger skog i närheten av befolkningscentra finns det skäl att fundera över om man kan jobba på andra sätt. Varken kalhyggen eller den monokultur som kommer efter kalhygget är särskilt attraktivt för friluftslivet.

Jag tycker att man som skogsägare i Hälsingland också kan fundera om man kan använda sin skog för att stärka landsbygdsutvecklingen och inte uteslutande för högsta möjliga ekonomiska avkastning. Attraktiva skogar kan användas för marknadsföring av Hälsingland som turistmål. Det gynnar inte bara besöksnäringen, utan ger också ökat ekonomiskt underlag för alla verksamheter i glesbygd, landsbygd och landsort.

Du kan läsa mer i Skogseko:

http://www.skogsstyrelsen.se/Aga-och-bruka/Skogsbruk/Skogseko/Artikelregister/SkogsEko-4-2014/Mer-variation-med-hyggesfritt/

Peter Nordebo, FP